Etnologi

Jag har valt att titta närmre på Sunset Beach, en amerikansk såpa från 1999. Den sändes i Sverige första gången i slutet av 1999 och har sedan dess repriserats ett antal gånger. Med sina 260 avsnitt är Sunset beach en förhållandevis kortvarig såpa. Handlingen är förlagd till det lilla samhället som är beläget vid Sunset beach i Kalifornien. Stora delar av serien utspelar sig på eller i närheten av denna strand. Många av karaktärerna bor idylliskt i vackra hus på stranden, några av dem arbetar som livräddare på stranden. Piren som sträcker sig ut i vattnet är en plats för såväl romantiska möten under dagtid och i solnedgången som lömska uppgörelser nattetid. En annan populär mötesplats är Internetcaféet, även detta beläget nära stranden. Det är främst fyra familjer som handlingen kretsar kring, Familjerna Richards, Cummings, Torres och Deshanel.

Sunset beach är en väldigt skruvad såpa, men med inslag från den traditionella såpan i form av den extremt tudelade världsbilden. Kvinnorna i serien är uteslutande vackra, nästan som dockor. Många av kvinnorna har arbeten, men tycks aldrig arbeta. Männen däremot är advokater, nattklubbsägare, badvakter och läkare och de manliga karaktärerna skildras ofta under sin arbetsdag. Detta medan kvinnorna mest verkar gå hemma och vänta på dem. Däremot är genusordningen allt annat än traditionell, något som visar på såpans postmoderna inslag. Kvinnorna är som jag tidigare nämnt vackra. Men de är vackra på olika sätt. De goda kvinnorna är söta, deras kläder är ljust pastellfärgade och väldigt flickaktiga. De har ”naturligt” mörkbrunt eller ljusblont hår. De har lätt makeup, som liksom kläderna går i ljusa pastelliga färger. De onda kvinnorna däremot är hårt sminkade, de har färgstarka och tighta kreationer på sig. Även om det ska föreställa vardag så bär dessa kvinnor ofta urringat med tunna axelband och kort-kort. Självklart kompletteras detta med skyhöga klackar. Deras hår är färgade, rött, svart eller platinablont. Medan de goda kvinnorna i serien ser väldigt präktiga ut så är dessa onda kvinnor riktiga vampar. Det finns ingen kvinnosolidaritet eller riktig systerskapskänsla ens hos de goda kvinnorna, trots att de är goda väninnor. Utan allt kretsar kring att kvinnan, god som ond, ska vinna sin man. Antingen ska hon vinna honom för första gången, eller vinna tillbaka honom. Ska hon vinna tillbaka honom beror det ofta på att någon ond kvinna lyckats snärja honom och på det sättet krossat den goda kvinnan. Kvinnorna fångar männen endast med sin skönhet kan det tyckas. Detta blir tydligt då den onda Virginia är ute efter den goda Vanessas fästman, badvakten Michael. Dessa två lever i ett lyckligt förhållande, men Vanessa har en mörk hemlighet. Hennes mamma lider av en sjukdom vid namn ”Martins syndrom”. Denna sjukdom orsakar stora blåsor på huden över hela kroppen. Michael vet inget om denna, ärftliga sjukdom. Det gör däremot den onda Virginia som genom en kvinna med voodoo-kunskaper får tag i ett medel som hon smyger i Vanessas hudkräm. Detta medel orsakar stora blåsor i Vanessas ansikte. Det gör att hon tvingas låsa in sig och kan naturligtvis inte träffa Michael, så som hon ser ut. Blåsorna lägger sig efter ett tag och under denna tid hinner Virginia jobba vidare på sin plan att erövra Michael. För sådan är ordningen, de onda kvinnorna erövrar männen och de goda kvinnorna kämpar för att behålla männen. Männen själva är i regel ganska mesiga. Vilket gör att de lätt kan duperas av vampkvinnorna. Den goda modern som vi kan träffa på i traditionella såpor lyser med sin frånvaro. Det finns en kandidat till posten, den goda Megs mamma, Mrs Cummings. Men hon kan knappast säga upphöja moderligheten och komma med några sista, kloka ord (så som Miss Ellie i Dallas). Mrs Cummings är, som männen i serien, ganska mesig. Men det som skiljer henne från de andra mödrarna i serien är att hon inte verkar handla enbart utifrån egna intressen. Hon verkar faktiskt bry sig om sin man och sina barn också. De andra mödrarna är lika intrigerande som de onda kvinnorna. Däremot finns en ond kvinna i serien som inte är oförståeligt ond. Det är Olivia Richards. Anledningen att hon är ond är nämligen hennes alkoholmissbruk. Räddningen från detta missbruk, och ondska uppenbarar sig i form av att Olivia blir gravid. Dessvärre stjäls babyn då den just fötts och ges till Olivias dotter Caitlin. Detta driver givetvis Olivia längre ner i missbruk och ondska. Seriens postmoderna inslag är särskilt tydliga i den skruvade handlingen. Precis vad som helst kan hända, karaktärerna verkar kunna gå hur långt som helst för sin egen vinnings skull. Detta gäller även de goda kvinnorna. Pressas de så kan de komma att göra onda saker, dock aldrig på samma låga nivå som de från början onda kvinnorna. Det är djungelns lag som råder.

Sunset beach är en kamp mellan gott och ont, men inte som i en traditionell såpa där det goda är kvinnan och det onda är mannen. Här är det kvinnorna som är goda eller onda och dessa kämpar mot varandra. Männen är målet mer verkar också vara medlen i många fall. Det ska tilläggas att visst figurerar onda män i serien, men de har förhållandevis liten del i intrigerna. Ofta dör de efter ganska kort tid, eller så uppenbaras en ond tvilling, som hållit den goda tvillingbrodern fången i ett pannrum medan han utfört onda handlingar i broderns namn.

Något typiskt för denna såpa är tempot. Det är extremt långsamt. Ett samtal mellan två personer kan fortgå i flera avsnitt, de står kvar på samma ställe och inget händer. Man får verkligen följa hela samtalet på ett väldigt utdraget sätt. Detta gör att man kan missa ett flertal avsnitt och fortfarande hänga med i handlingen. Man behöver inte vara rädd för att missa något. Skulle det inträffa något av relevans så ältas dessutom detta i många avsnitt efteråt. Ett annan typiskt inslag är de inre monologerna som de onda karaktärerna för. Skillnaden mot andra serier är att de i dessa fall framförs högt. På så sätt får man hela tiden följa deras onda planer och tankegångar. Även om deras fiende står mittemot dem, så kan de ändå vända bort huvudet och högt framföra sina tankar. Vilka då inte uppfattas av den som står mittemot, för huvudet är ju vänt åt ett annat håll…

Dessa två typiska inslag i denna såpa, tillsammans med den i postmodernistiskt skruvade intrigen i övrigt gör att de allra flesta av dem som ser denna serie gör det ur ett ironiskt perspektiv. Den är bara för otrolig för att vara sann. Så vad det gäller skadligheten angående just denna såpa så tror jag inte att den är vidare stor. Det förekommer inga sensmoraler, utan det är bara rent tidfördriv. Serien kan antas ha till största delen kvinnlig publik, däremot tror jag att den är ganska klassöverskridande. Många bekanta till mig ser serien och de har mormödrar och mödrar följt den. Gemensamt för alla är dock att man efter ganska kort tid tröttnar på framförallt det långsamma tempot och den alltför skruvade storyn. Trots klassiska cliffhangers på slutet så är det omöjligt att hålla spänningen uppe då allt går långsamt.

Gällande såpor i allmänhet, så kan de nog verka skadliga. Det jag då tänker på är framförallt den bild av utseende som de förmedlar, vilket ofta är långt ifrån ett normalt, kvinnligt utseende. De reaktionära kvinnorollerna som såporna tidigare kritiserats för tycker jag har förändrats något. Nu är det inte mannen som kvinnan står under. Nu är i stället hennes största motståndare och besvär hennes egen kropp. Det är den som gör henne framgångsrik, snarare än hennes yrkeskunnande eller hennes relation till männen. Se bara på serier som ”Sex and the city” och ”Ally McBeal” som är nutidens stora såpor. Kärleken är ett viktigt tema också i dessa, men vägen dit är ett perfekt yttre. Då kan du nå hur långt som helst. Det är dessa budskap vi måste akta oss för. Vad det däremot gäller Sunset beach så är serien och dess karaktärer alltför skruvade för att vi ska ta den på allvar. Kanske är detta orsaken till seriens korta livstid? En såpa som denna verkar nog mest till att förstärka vi- och dom-känslan. På samma sätt som många ser på dokusåpor, så gör man det för att förstärka sin egen känsla av normalitet. Även om det i dokusåpasammanhang är långt mer tragiskt, då det faktiskt är riktiga människor (om än redigerade till en viss karaktär) som medverkar. Men det är en helt annan, minst lika lång diskussion som den jag nyss fört om såpor.

Författare: Linda Norrby ©

författarens länk 2tanter