Svenska och Nordiska språk

Det är valtider här i vårt land. Detta val skiljer sig dock från de övriga valen vi brukar utsättas för i Sverige. Den här gången gäller det inga småsaker som kärnkraftens vara eller inte vara; det är inte heller frågan om vilka politruker som ska ha den politiska makten i riksdag och regering. Nu handlar det om liv och död. Ditt liv kan vara beroende av min död eller tvärtom.

Påbudet har utgått från Socialstyrelsen att vi ska svara på frågan om organdonation - ja eller nej. Att försöka fly från frågan genom att inte svara hjälper inte; inget svar är nämligen lika med ett ja, har myndigheterna bestämt. Tänk om samma behändiga lilla regel skulle tillämpas i övriga samhällslivet? Vilken otrolig mängd prenumeranter alla bokklubbar skulle ha.

Alltså, vi kommer inte undan. På hallmattan nedanför brevinkastet ligger broschyren som en otäck påminnelse om att ingen undgår sitt öde. Med tanke på förutsättningarna känns det säkrast att svara, vilket inte verkade vara Socialstyrelsens syfte. De verkar alldeles överrumplade över att så många har svarat. Tydligen hade de beredskap för 100 000 svar men har hittills fått in 800 000 svar. Inte konstigt att administrationen håller på att braka ihop för dem. De får jobba ihjäl sig, stackarna. Ändå hade man varit smarta och smugit med foldern bland reklamutskicket. Förmodligen hade man hoppats att det skulle passera relativt obemärkt, eller så tog man ganska lätt på hela frågeställningen. För som de skriver: ”Om du skulle dö…”.

F1 Det kommer en ny lag om donation

F2 Om du inte svarar antas du ha svarat ja

F3 Om du inte svarar får dina närmaste utnyttja rätten att svara nej

F4 Det blir en försäkring om att din vilja respekteras när du dör

F5 Det är en trygghet för de närstående

F1F5 Det är svårt att ta beslut i sorg och chock

F6 Sjukvården vet efter din död om de ska förbereda för donation eller ej

F1F6 Ingen dyrbar tid går förlorad

F7 Man behöver inte gå miste om att hjälpa en sjuk människa för att man inte vet vad den döde vill (Uteblivet svar räknas ju som ja. Argumentet är dessutom irrelevant därför att om den döde skulle ha svarat så betyder det inte att man skulle ha räddat en människa för den skull - det kunde ju ha blivit ett nej)

F8 Du har full valfrihet (i alla fall när det gäller donationsfrågan)

F1F8 Du kan donera alla organ och vävnader för både transplantation och annat medicinskt ändamål

F2F8 Du kan begränsa donationen till transplantationer

F3F8 Du kan undanta vissa organ eller vävnader

F4F8 Du kan säga nej till allt

F5F8 Du kan ändra dig när du vill

F9 Du får en bekräftelse hem, så att du kan se att uppgifterna stämmer

F1 Det finns lagar som förbjuder svart handel med organ och vävnader

F2 Det är en vanlig och framgångsrik behandlingsmetod (Och…?!?) *

F1F2 Ibland är det enda sättet att rädda livet på en människa

F2F2 Det kan avsevärt förbättra hälsan och livskvaliteten (Kan…?!?) *

F3F2 Efterfrågan på organ har ökat

F4F2 Tillgången har minskat

F5F2 Man kan bota patienter med svår diabetes med hjälp av en ny bukspottkörtel

M1 Organen måste opereras ut medan de försörjs av syresatt blod (Hjälp, lever jag?!?)

M1M1 Bara människor i respirator kan donera organ

M2M1 Donatorn är död innan man börjar ta ut organ (Hjärndöd, enligt dödsbegreppet)

F1M2M1 Den ansvarige läkaren måste göra mycket noggranna kontroller minst två gånger med några timmars mellanrum, innan han kan dödförklara någon (Vad är noggrannhet för den läkaren, och hur lång tid är några timmar?) *

F2M2M1 Frågan om donation tas upp först EFTER patientens död

F1M1M1 Inte ens alla i respirator kan donera organ

F3 Man hjälper sjuka människor

M2 Många som fått nya njurar, har förlorat dem och fått återgå till dialysbehandling

F4 Det är behovet som styr vem som ska få organ först

M3 Donatorns närstående får inte veta vem/vilka mottagarna är

M4 Mottagaren får inte veta vem som var donator

F5 Fram till döden behandlas alla fullt ut

F6 Man får hålla igång andning och blodcirkulation i HÖGST 24 timmar efter dödförklaringen för att ta ut organ för donation

M1F6 I undantagsfall får tiden förlängas med några timmar!?! (När är det undantagsfall och hur länge är några timmar?)

F7 Samma läkare får inte besluta om både tillvaratagandet av organ/vävnader och om användningen av dem

F8 Donation av organ och vävnader sker under värdiga former (Vad är värdiga former?) *

F1F8 Ingreppet görs på samma noggranna sätt som en vanlig operation (De förutsätter att man tycker att en vanlig operation är värdig och noggrann) *

F2F8 Såren sys ihop efteråt och man lägger på förband

M5 Det kan se insjunket ut där organ fattas *

F3F8 Om hornhinnorna tas, ersätts ögonen med proteser

F4F8 Efter operationen rekommenderar läkare och präster att de närstående ska se den döde och ta farväl (Det får man ju göra i vilket fall som helst) *

F1 Om man vill säga nej

F2 Om man vill undanta något organ från donation

F3 De anhöriga slipper oroa sig över att de gör fel

F1 Ja-sägarna är fler än nej-sägarna (6 - 2)

F2 Ja-sägarna ser mycket trevligare och snällare ut än nej-sägarna (Högst subjektivt tyckande) *

F3 Det är solidariskt *

F1F3 Man kan ju själv behöva organ någon gång *

F4 När man är död har man ingen nytta av sina organ *

F5 Vi har diabetes i familjen och kan därför behöva organ *

F1F5 Om man är villig att ta, bör man vara villig att ge *

M1 Jag vill vara hel *

M1M1 Det är kanske egoistiskt *

F6 Det räddar liv *

M2 Det känns obehagligt att tänka på döden och att någon kanske ska gräva i´en *

M3 Organen kanske behövs när man är död, i ett annat liv (Gräv upp ett gammalt lik och övertyga oss sedan att de organen går att återanvända) *

M4 Tron kan förhindra donation

M5 Tänk om själen sitter i hjärtat *

Bildargumenten för andra tesen är i stort moraliska och emotionella och därför inte heller särskilt hållbara.

En del argument är mer än lovligt motsägelsefulla. När man hävdar att det är viktigt att svara därför att man annars skulle kunna gå miste om möjligheten att hjälpa en sjuk människa, talar man emot sig själv. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Sedan har man bestämt att ett uteblivet svar också är att betrakta som ett ja. Därmed råder det ingen tvekan om man ska följa sin egen logik. Men för att ytterligare förvirra det hela, så kan de anhöriga sätta stopp för en donation om den tilltänkta donatorn inte har svarat på frågan. Ett uteblivet svar behöver inte alls betyda ja och det erkänner myndigheterna indirekt genom att de anhöriga har vetorätt.

Ytligt sett försöker Socialstyrelsen ge ett vetenskapligt, objektivt intryck med en del vetenskapligt underbyggda argument. Men samtidigt är texten färgad av Socialstyrelsens hållning, vilken är för organdonation. Det kan man bland annat se i deras ordval, som är positivt laddat till donation. Hela skriften får en prägel av övertalningsförsök. Man använder fraser som utnyttja rätten att säga nej, värdiga former, avstå chanser att hjälpa sjuka, avsevärt förbättra, osv. Samtidigt kan det vara svårt att hitta argument för att säga nej till donation, i alla fall sakliga.

Förutom donationsfrågan berör de med bara en enda mening en annan viktig fråga. De försöker få oss att överlämna våra kroppar till vetenskapen, liksom i smyg, genom att låta en annan fråga ”slinka med” i förbifarten. ”Annat medicinskt ändamål” lyder texten under huvudfrågan om donation. Smaka på det, gott folk - annat medicinskt ändamål. Vad betyder det? Är det som Aftonbladet skrev ironiskt i innerspalten, att det tillåter ”Örtendahls arméer göra konfetti av vår efterlämnade kropp”? Det här tycker vi nog är lite lömskt av Socialstyrelsen. Här gäller det alltså att läsa det finstilta i ”kontraktet”. Annars kanske vi hamnar i en jätteburk med formalin i ett klassrum fullt med omogna medicinstuderande som ägnar de tråkiga lektionerna åt funderingar kring nästa medicinarspex, och hur inventarierna i klassrummet bäst skulle komma till användning. I vilket fall som helst så tycker vi nog att det vore en klen tröst att donationen har skett under värdiga former, om vi ändå kommer att bli skolmaterial efteråt.

Det finns en del att anmärka på när det gäller bilderna och texterna till dem. Bilderna framställer ja-sägarna som positiva och ansvarsfulla människor, medan nej-sägarna dels är i minoritet, dels framstår som egoister, med en negativ och konservativ attityd.

På valkortet är ja-alternativet grönt, vilket är en lugn och positiv färg, medan nej-alternativet är rött, vilket är en mer aggressiv färg. Till försvar för färgvalet kan man anföra att det är som med trafikljusen; kör på grönt, stanna för rött. Sedan kan man alltid diskutera varför man ska ha färger överhuvudtaget när man vet att det går att utöva påverkan även den vägen. Man kan också ifrågasätta varför ja-alternativet står före/över nej-alternativet. Är det en medveten psykologisk placering?

Överlag tycker vi att argumenten har varit hållbara. I de fall där det inte förhåller sig så, har vi markerat detta med en stjärna* efter argumentet. Alla argumenten tycker vi är relevanta, så där har vi inga invändningar.

Som så många andra är vi för organdonation, men vill ändå reservera oss mot Socialstyrelsens folder. Den är manipulativ på ett klumpigt sätt och vi förstår om folk retar sig på den. Det gör även vi. Ibland får man nästan lust att svara nej på pin kiv. Bara en sådan sak som att ett uteblivet svar är ett ja, väcker misstankar hos folksjälen. Man kan nästan förstå hur resonemanget har gått till hos myndigheterna: ”…Okej då, vi måste väl fråga i alla fall…”

Visst förstår vi argumenten för organdonation, men vi anser att Socialstyrelsen visar lite storebrorsfasoner och en uttalad ”von oben-attityd”. Sådant brukar vi medborgare få stå ut med när det gäller våra kontakter med myndigheter; men den här gången blev det lite för intimt. Det handlar trots allt om den enda fasta egendom man kan vara säker på äga i dessa inflationstider. Det gäller mer än kroppen. Det är en fråga om etik och moral. Man får en obehaglig känsla av att sådana argument inte spelar någon större roll i kontakten med myndigheten. Allt blir en praktisk fråga. Om man nämner ordet etik för Örtendahl, tror han att man talar om hundar då?

Har kungen och hans familj fått frågan om donation, och hur har de i sådana fall svarat? Intressant tanke: Somalier knallar omkring med kungens hjärta klappande i sitt bröst.

Författare: Galatia Olsson - Bolonassos & Annika Ejderlöv ©