Barnhälsovårdens kontroller av kommunikation och språk

Barns språkutveckling

                                               
                                                    Skriftspråk (naturlig följd av en genomarbetad språkutveckling)
                                           Språklig medvetenhet (leka med språket)
                                 Form: fonologi och grammatik (3:e levnadsåret)
                      Innehåll: symbolförståelse, begrepp, ord = semantik (2:a levnadsåret)
           Funktion: turtagning, ömsesidighet (1:a levnadsåret)

Väcka lust att vilja kommunicera. World knowledge blir word knowledge (semantik). Dyslexi kopplar till språkutveckling/språkförsening.

Bruce´s trappa är en vidareutveckling av Bloom och Lahey´s språkliga modell (-78) som innehåller: form – content - use

• Genetiska faktorer; kön (pojkar), hereditet för tal- och språkproblem, specifika gener för språkprocessande?

• Neurobiologiska faktorer; frekventa otiter, födelsekomplikationer med sen kognitiv och/eller motorisk utveckling

• Miljöfaktorer; låg socioekonomisk status, föräldrarnas utbildning, framförallt möjligheten att kommunicera med samtalspartners som medvetet anpassar sig efter barnets språkförmåga

problem med bearbetning och minne av auditivt material t.ex. diskriminera mellan olika ljud, identifiera ord- och satsgränser, nonord etc.

MLU och ordförråd – samma mönster för alla, men senare och lite under för vissa. Finithetsmarkering i verbböjning och kongruens samt grammatiska funktionsord annorlunda utveckling (ffa. mindre konsekvent – ”grammatikgenen”)

• föranleder föräldraoro – föräldrar jämför ofta sina barn med andra barn
• barn med språk/talproblem har ofta även andra beteendeproblem
• språk/talproblem är en riskfaktor för skolproblem
• språk/talproblem är även en riskfaktor för sociala problem

• för att få tidig hjälp! språket brukar utvecklas om mest mellan 1:6 och 4:6 år och det är då lättare och naturligare att hjälpa
• för att minska risken för sekundära problem! fungerande kommunikation är viktig för att få kompisar och för att må bra emotionellt i nuet
• den kognitiva (intellektuella) tankeprocessen stimuleras av språket leka med barnet på ett språkstimulerande sätt.

• bekräftelse på det föräldrarna redan vet
• mätinstrumenten är inte tillräckligt säkra; risk för under-/överremittering
• svårt att testa små barn med fomella test
• barn med spårk/talstörning är en heterogen grupp med stor inomgruppslig variation
• behandling/åtgärd: ”The inverse care law” – de som mest behöver logopedens hjälp är de som harm inst benägenhet att tae mot hjälpen…

• hörselskada
• inlärningsproblem, problem med koncentration och uppmärksamhet
• generell utvecklingsstörning
• autismspektrumstörning
• social, emotionell och verbal understimulering

…ska erbjudas till alla, men ska inte vara tvingande. Är till för att höja medvetenheten hos föräldrarna och är ett sätt att ta kontroll och ansvar över den egna hälsan. Föräldrarna utbildas för att förebygga och lindra eventuella problem hos barnet.

1. primär prevention → hindra uppkomst
2. sekundär prevention → minska den totala förekomsten
3. teritär prevention → lindra, minska skadeverkan

• Tal/språkutveckling är mutlidimisionell – ordförråd, syntax, morfologi, förståelse
• Barn utvecklas i olika tid, i olika avseenden
• Bedömningen beror på: förväntningar och kunskaper och erfarenheter hos bedömaren
• Vid en screening är det lättast att bara hitta extremerna
• Har vi resurser (allmänna/specifika) att hjälpa?

Mycket varierande prevalens, median på 5.95%. Heterogen grupp, stor variation i språktillägnande. 1.25 pojkar på 1 flicka. Avgränsningsproblem mellan specifika eller primära problem med språk/tal och generell problematik med sekundära språk/talproblem. Ingen tydlig ökning i prevalens mellan 1967-1997.

Många barn spontanföbättras, men det är svårt att vid upptäckt av språkstörnings förutse vilka som kommer att spontanförbättras (ev. se nya rön; ”grammatikgen” och finithet). Språksvårigheter vid skolstart tenderar att kvarstå på mellanstadiet (läs- och skrivsvårigheter och sociala svårigheter). Sämst är prognosen för de som har både expressiva och impressiva problem.

Tecken på statistiskt säkerställda effekter av intervention jämfört med barn helt utan behandlig (1 SD). För expressiva problem finns ingen skillnad i resultat för direkta/indirekta åtgärder – vid talproblem var direkt intervention bäst medan vid impressiva problem så var indirekt intervention mest effektivt. Det finns inga dokumenterade tydliga bevis på behandlingseffekter i ett långtidsprespektiv.

Specificiteten (att man fångar upp just de som har den åkomma man söker) är högre än sensitiviteten (att alla som har åkomman verkligen fångas upp) högre specificitet än sensitivitet Det är ofta lättare att hitta de som inte har problemet… På en första nivå – används föräldrarna som första led för att slå larm, väcka frågan. på en andra nivå används vägledning av personal i barnhälsovård och förskola. På en tredje nivå styr och samordnar logopeder och specialpedagoger insatser inom språk/talbehandling.

hörsel och uppmärksamhet (BOEL)

+ instruktionsförståelse, ordförråd, ”verbal start” (2:6)

+ fonologi och grammatik (4:0)

+ språklig medvetenhet (5:0)

→ förslag på 18 månaders kontroll där man kontrollerar + ordförståelse, kommunikation och lekbeende. (1:6). Inte bara somatik kontrolleras (hälsa, tillväxt) utan ömsesidighet, hörsel, oralmotorik, språlförståelse och tidig ljud- och ordproduktion.

• Expressiv förmåga: Pekar barnet på saker? Uttrycker barnet sin vilja, protest eller önskan att bli tröstad? Är barnet blött runt munnen? Låter barnet som andra barn? Pratar barnet i ord och satser?
• Impressiv förmåga: Reagerar barnet på ljud? Tittar barnet på det någon annan pekar på? Förstår barnet ord och satser, t.ex. instruktioner?
• Interaktion/samspel: Kan barnet turtagningsmönster i lek? Upprätthåller barnet ögonkontakt under lek?
• Lekbeteende: Kan barnet koncentrera sig på leken eller störs det av annat? Hanterar barnet leksaker adekvat? Kan barnet symbolleka/låtsasleka?

Det är möjligt att identifiera de flesta barn som löper risk att bli språkförsenade, med en kommunitkationsscreening vid 18 månader. Fokus bör ligga på impressiv förmåga och symbol-/låtsaslek och inte på oralmotoriska färdigheter och expressiv förmåga (särskilt pojkar brukar ha svårt med detta i denna tidiga ålder)

en ”ren” diagnos som utesluter hörselproblem, psykologiska problem (kognitiva och sociala) och neurologiska problem.

• Tidig utveckling av kommunikation och joller
• Barnhälsovårdens kontroller av kommunikation och språk
• Logopediska behandlingsmetoder
• Intervention
• Metafon
• Ordinlärning

Författarens länk: Författaren har valt att inte ha någon länk