Beskriv frontallobens och amygdalas betydelse för våra emotioner.
Prefrontala cortex utgör ungefär 30 % av hjärnbarken, det vill säga det är en stor del av den mänskliga hjärnan. Denna del får information från både sensoriska och motoriska system samt emotionella centran. Processandet sker på högsta nivå, informationen som kommer hit integreras, formuleras, bedöms och utförs sedan via individuella förbindelser. Dessa förbindelser är snabbare än de i resten av hjärnan. Prefrontala cortex anses vara den del av hjärnan som gör att vi skiljer oss från djuren. Mänskliga egenskaper som exempelvis samvete och empati utgår från detta område. Det har man kunnat konstatera genom att studera personer som förvärvat skador i dessa områden och deras beteende. Man har kunnat se olika symtom beroende på var i prefrontala cortex skadan sitter. Vid skada i den orbitala zonen nära limbiska systemet kan patienten uppvisa så kallat orbitalt syndrom. Detta yttrar sig i bland annat bristande hämningar, bristande självinsikt, problem med impulskontroll, ansvarslöshet och självcentrism. En sådan patient presterar dock normalt eller över normalt på kognitiva test. Sitter skadan högre upp, i den dorsolaterala prefrontala zonen så blir symtomen andra. Patienten är ofta energilös, långsam i reaktionerna, likgiltig och har svårt att planera samt att ta initiativ. Dessa patienters kognitiva test uppvisar tydliga störningar. Vid skada i frontallobens mediala delar så drabbas patienten av frontallobs syndrom vilket kan påverka minnet, vakenhet och medvetande samt att patienten kan bli desorienterad.
Beroende på var i prefrontala cortex skadan sitter så uppkommer alltså olika symtom. Gemensamt för dessa är det faktum att det sker en förändring i beteende hos patienten. Eftersom patienten själv ofta inte har insikt i sitt förändrade beteende så är detta något som till stor del även drabbar patientens anhöriga. Den person man till exempel varit gift med i flera år kan efter förvärvad skada plötsligt vara en ”helt annan person”.
Vid lobotomier, då man gått och skurit av kopplingar mellan delar av prefrontala cortex och resten av hjärnan så har man sett ett ”zombieliknande” beteende hos patienten. Patienten har blivit lugn, vilket ofta var syftet med lobotomin, men också i stort helt avtrubbad (dorsolateralt syndrom). Dessa patienter kan också helt förlora sitt ansiktsuttryck, och till följd av detta se totalt uttryckslösa ut. De kan även få problem att yttra känslor med hjälp av rösten och denna blir ofta entonig och patienten får svårt att tolka den prosodiska information som andra använder i sitt tal.
Med hjälp av ett normalt fungerande prefrontal cortex klarar vi av att handla genomtänkt, förnuftigt och på ett socialt accepterat sätt. Detta gör vi genom att använda oss av sådant vi tidigare upplevt och sociala regler, som vi förvärvat redan tidigt i livet men även med hjälp av vår förmåga att snabbt och effektivt avläsa situationen vi befinner oss i för stunden.
Amygdala sägs ha stor betydelse för artens fortlevnad då den är viktig för inlärning av betingning och framför allt rädslebetingning. Amygdala tar emot och sänder ut signaler till strukturer i mellanhjärnan där bland annat hypothalamus ingår. Amygdala har en viktig roll i gällande att känslor som rädsla, skräck och ilska utlöses. Amygdala justerar med hjälp av autonomisk och hormonell respons blodtryck, andning, hjärtverksamhet och kan på så sätt förbereda kroppen för flykt. Vi har inom arten vissa nedärvda reaktioner som signalerar fara och utlöser sådana responser. Vi lär oss också under livets gång vad som är farligt för oss och vi försöker att undvika allt detta. Vid skada i amygdala så sker inte rädslebetingningen som den ska och saker man tidigare har reagerat på med rädsla utlöser inga sådana känslor alls. Detta har man tydligt sett i studier genomförda på apor, där de apor som fått amygdala och delar av frontalloben borttaget plötsligt inte reagerar med skräck inför mötet med en orm. Ormar är farliga för apor och vid möten med ormar så brukar aporna fly. Dessa opererade apor uppvisade inget sådant beteende utan kunde istället plocka upp ormen och försöka stoppa den i munnen. Något som är förknippat med livsfara för apan.
Amygdala har också ett flertal kopplingar till synbarksområden och har därigenom en betydande inbladning av de processer som är involverade i hur vi tolkar andra människors ansiktsuttryck. Människor med skador på amygdala har svårt att avgöra om ett ansiktsuttryck är positivt eller negativt. Detta kan naturligtvis vara farligt för individen då denne rör sig ute i samhället. Vid skada i amygdala så kan även perceptionen av emotionellt tonläge försämras. Patienten kan då ha problem att avgöra om en röst låter exempelvis rädd eller arg. Amygdalas involvering i tolkning av ansiktsuttryck och dess kopplingar till prefrontala cortex gör att den också har inblandning i socialt beteende, framförallt gällande att anpassa sitt beteende korrekt utifrån rådande kontext.
Författare: Linda Norrby ©
Författarens länk 2 tanters blogg
