Diskutera begreppet temperamentsstabilitet genom exempel från olika teoretiska angreppssätt/perspektiv

Människan i ett förändringsperspektiv, social och emotionell utveckling (hemtenta)

Det finns olika sätt att se på temperamentsstabilitet. Det alla teorier har velat ta reda på är huruvida temperament verkar vara stabilt eller inte. Är det så att ett barn som är besvärligt, så till vida att det är oregelbundet och lättretat, kommer att uppvisa dessa drag under hela uppväxten eller kanske hela livet?

Thomas och Chess har i sin “New York Longitudinal Study”, NYLS definierat nio dimensioner av temperament. Bl.a. tittade man på barnets aktivitet, regelbundenhet, graden avdistraktion och anpassningar till förändringar i omgivningen. Denna studie resulterade i en indelning i tre temperamentstyper,(easy-, difficult- och slow-to-warm-up-baby). Genom kontinuerliga uppföljningar av de studerade barnen under lång tid kunde Thomas och Chess konstatera att det inte finns bevis för att ett barn med ett ”besvärligt” temperament kommer att få svårigheter med sitt temperament i vuxen ålder. De menar att eftersom interaktionen med miljön är så viktig så är det svårt att förutsäga senare beteenden med hjälp av tidiga temperamentsstudier.

Buss och Plomin har utarbetat en modell som kallas ”EAS”-modellen. (Emotionality, Activity och Sociability). De menar att temperament är en uppsättning medfödda personlighetsdrag som är framträdande tidigt i livet. Temperament har enligt denna modell genetiskt ursprung och skiljer sig från andra personlighetsdrag eftersom det uppkommer redan under det första året. Andra drag hos en person utvecklas och framträder senare eftersom de har sitt ursprung i både arv och miljö. Enligt denna modell ska temperament alltså ses som tidigt framträdande och sedan stabilt.

Rothbart har en psykobiologisk, interaktionistisk syn på temperament. Hon menar att temperament är individuella skillnader i reaktionsmönster och självreglering. Reaktionsmönster hänvisar till hur barnet lätt och intensivt barnet reagerar på stimuli, t.ex. hur länge barnet kan hålla koncentrationen och rikta uppmärksamheten mot nya personer, objekt och nya situationer. Självreglering speglar barnets förmåga att öka eller minska sina reaktioner – en slags självkontroll. Man tittar här på hur länge och ofta ett barn är kinkigt, hur mycket och länge barnet t.ex. sparkar eller griper efter ett föremål. Rothbart menar att självregleringen utvecklas i och med att barnet blir äldre men att den bygger på grundläggande temperamentsdrag hos barnet. Grunderna för temperament finns hos barnet från födseln, men föräldrarna och barnets omgivning är med och formar dessa temperamentsdrag.

Kagan har studerat blyghet hos barn och tittat på om det kan vara en ledtråd för att bestämma temperamentsstabilitet. Genom att studera barns fysiska reaktioner i olika situationer så har han kartlagt ett antal fysiologiska faktorer hos blyga barn. Man har mätt aktiviteten i amygdala hos barn och sett att den är olika hos blyga respektive sociala barn. Blyga barn uppvisar högre aktivitet i detta område av hjärnan då de utsätts för/befinner sig i nya situationer. Man har också upptäckt att blyga barn har högre aktivitet i höger frontallob – vilket förknippas med negativa känslor och upplevelser. De har högre hjärtrytm än sociala barn och den blir ännu högre vid stress. Dessa och flera andra fysiologiska faktorer skiljer sig mellan blyga och sociala barn, och är enligt Kagan medfödda. Med sina studier har Kagan kunnat konstatera att endast de barn som är väldigt, väldigt blyga uppvisar stabilitet senare i livet.

Författare: Linda Norrby ©

författarens länk Krumelur