Etnologi Case

Etnologi

De aspekter vi valt att ta fasta på i vår grupp gällande händelsen i Skåne i slutet av 1700- talet är följande:

• Levnadsförhållanden
• Kvinnans plats i samhället
• Den dömande makten
• Historien upprepar sig

Privatlivet i bondesamhället kan antas ha varit näst intill obefintligt. Man levde tätt inpå varandra, så väl inom hushållet som i byarna som helhet. Även om det i och med de olika skiftesreformerna som skedde under 17- och 1800-talet innebar att avstånden mellan många av gårdarna ökade, så fanns fortfarande en stark social kontroll. Man kan läsa i Land och stad att: ”Det var omöjligt att överleva utan det nät av byten, lån och hjälprelationer som band gårdarna samman” Något som visar på hur tätt man levde. Människor från olika gårdar arbetade ofta tillsammans i olika byalag och gillen, och även nöjen var gemensamma för alla i byn. Inom hushållet levde man ännu närmre inpå varandra. Man sov ofta flera personer på en säng. Dels av utrymmesskäl, men också för att kunna hålla värmen under kalla nätter. Prestige var något väldigt viktigt och då gården sågs som en enhet så smutskastades inte bara en person i hushållet utan hela gården fick stå till svars om någon orätt uppdagats. Därför var det viktigt att man höll uppsikt på sina medmänniskor, annars kunde man ju själv riskera att få dåligt rykte i byn. Något som kunde leda till att hela hushållet blev utfryst från gemenskapen.

Skulle det som hänt mellan Olof och Anna komma att bli känt i byn så skulle det med stor sannolikhet betyda att Anna skulle bli avhyst från gården, något som Olof också hotar med. Det skulle för hennes del med största sannolikhet innebära total fattigdom. Det skulle vara svårt för henne att få en ny tjänst om hon kom med ett litet spädbarn. Hon skulle som gravid ha en något större chans att få ny tjänst som piga, men hon skulle då riskera väldigt dåliga arbetsförhållanden. Detta eftersom man ofta utnyttjade den gravida flickans tillstånd. Hon kunde, i sin situation inte ställa några som helst krav på sin arbetsgivare.

Under denna tid var fattigdomen utbredd i landet. På 1750-talet lades försörjningsplikten för de fattiga på skattebönderna, något som ledde till en kallsinnig behandling av de medellösa. Skattebönderna kunde med lätthet avhysa de fattiga som de inte ansåg tillhörde byn. Detta gjorde det svårt att som fattig få uppehälle i en ny by. Man kan tänka sig att Anna var väl medveten om detta, och därför inte såg det som ett alternativ att lämna Olofs gård. Även om hennes föräldrar varit självägande bönder så hade Anna som kvinna sannolikt inte fått ärva mycket från dem. Så hennes privata tillgångar torde varit små, om inte obefintliga.

Kvinnan i bondesamhället tjänade under sin man, och i de ogiftas fall, sin far eller husbonde. Detta enligt hustavlan vars påbud flitigt efterlevdes. Samhällets roller kan sägas vara könsbestämda positioner. Mannen var den som i hushållet hade makten, och den enda gången en kvinna kunde få liknande maktposition var i de fall hon blev änka. Kvinnans uppgift var att underordna sig mannen och lyda honom. Gjorde hon inte det hade han rätt att straffa, såväl sin hustru som sitt tjänstefolk. Som gift kvinna kunde ändå ett visst, om än litet, mått av makt vinnas. I och med giftermålet blev man husmor/matmor och detta innebar att man blev medansvarig för tillsynen av tjänstefolket på gården. Man kunde också få ansvar att utföra den så kallade gåsagången, bröstmjölkningen som utfördes i de fall då undanhållen graviditet misstänktes.

Det var inte ovanligt att man såg på den ogifta kvinnan som en fresterska. Hon ansågs vara passiv, men villig. Hon kunde förföras av männen, såväl ogifta som gifta. Ändå var det på hennes ansvar, hon var den som fick stå med skammen. Det var hennes ära som sattes på spel, trots att det ofta förekom samlag genom tvång. Uppfattningen om den gifta kvinnans sexualitet var den att hon var otrogen, svekfull och fåfäng. Hon var den som tog initiativet och hon blev aldrig nöjd.

Båda dessa synsätt på kvinnans sexualitet är negativa och grundar sig i den uppfattningen att sexualiteten hos kvinnan var någonting farligt. Man ansåg att hennes sexualitet kunde tyglas genom äktenskap, vilket legitimerade männens makt över kvinnorna ytterligare. I och med detta ansågs de ogifta kvinnorna var än mer farliga, det fanns ju ingen som tyglade dem. Mannen ansågs vara potent och viril. En erövrare. Även han kunde straffas för utomäktenskapligt sex och otrohet, men straffet var sällan lika hårt som för kvinnan.

Kvinnans ärbarhet var starkt kopplad till hennes sexualitet. Detta till skillnad från mannen, vars ära i stället var relaterad till hans sociala anseende. Det var värre för en man att misstänkas för stöld än för hor. Som ogift mor hade man betydligt sämre möjligheter än andra ogifta kvinnor till ett fördelaktigt gifte. Ärbarheten ifrågasattes i och med det oäkta barnet.

Den kvinnobild som förekom i sägner och ordspråk var allt annat än positiv. Kvinnan framställes ofta som häxa, elak styvmoder och hade egenskaper som lättja, fåfänga och argsinthet. Denna kvinnobild legitimerar också männens makt över kvinnorna. De var elaka och odugliga och skulle därför hållas under uppsikt. Den ogifta kvinnan besatt ett otal onda egenskaper, i synnerhet då hon fött ett oäkta barn. Hon var rent farligt för äkta nyfödda barn eftersom hon kunde smitta dessa med diverse sjukdomar. Hon kunde själv få onda ögat, ond tunga och ond beröring. Allt detta ansågs vara ett utslag för den ogifta kvinnans avund på den gifta.

Det fanns också sägner gällande de oäkta barn som mördades. Dessa blev mylingar som gick igen, och ofta avslöjade mylingen sin mördare, alltså modern.

Som ogift, kvinna och piga stod Anna långt ner på maktskalan i bondesamhället. Hennes position gjorde det svårt att i första hand avvisa och sedan ange Olof då han närmade sig henne. Han hotade dessutom, som tidigare nämnts, med avhysning vilket skulle inneburit total fattigdom för Anna. Hade Olof varit ogift hade han kunnat återupprätta Annas ärbarhet genom att gifta sig med henne. Nu var ju detta inte ett alternativ, Annas ära kunde inte räddas. Avslöjades graviditeten skulle Anna ha få stå med skammen, kanske också bära den symboliska horkluten. Detta skulle varit förödande för henne. Utsikterna för giftermål skulle varit dåliga och ett uteslutande ur bygemenskapen var inte osannolikt. I och med sin position som ogift kvinnan står Anna under bevakning av kvinnorna i byn. Hon tvingas underkasta sig bröstmjölkningen, som utförs av de gifta kvinnorna. Att Annas syster, Karin valde att tiga angående det som hänt kanske kan förklaras med att hon inte ville förlora sin ära. Äran tycks varit viktigare för henne än släktbandet till Anna. Alla gör sitt yttersta för att behålla, den ibland lilla, makt och den ära som de har. Man vill inte förlora sitt sociala anseende. Kanske var Anna rädd för och oroad av sägnerna och historierna om mylingar som flitigt användes i syfte att avskräcka gravida kvinnor från att mörda sina barn. Men i Annas fall var nog skräcken för avhysning, fattigdom och uteslutande ur gemenskapen större.

Makten, såväl formell som informell låg hos männen. Tinget, den dömande instansen, sockenstämman som ansvarande för de kyrkliga frågorna och bystämman som såg till att reglerna i byordningen efterlevdes (om än i den mån som passade bäst för byn i fråga), var alla manliga instanser. Lagar och regler utarbetades av män, det var män som förvaltade dessa och såg till att de efterlevdes. Kvinnliga inslag i dessa maktcentra torde varit ytterst få eller inga. Den lutherska diskursen med hustavla och katekes placerade kvinnan lägst i samhället och där hölls hon sedan med hjälp av lagar och regler. I och med lagstiftningen angående barnamord, det s.k. Barnamordsplakatet tydliggjordes det alltmer växande problemet. Dödsstraffet avsåg att avskräcka mördrar från att döda sina nyfödda, plakatet skulle läsas upp i kyrkan för att medvetandet om detta skulle öka, men det går inte att säga i hur stor omfattning man har tillämpat detta. Man kan anta att Anna kände till det, men den hopplösa situation hon skulle hamna i om hon behållit barnet verkade kanske mer skrämmande än döden för henne.

Många av de uppfattningar gällande kvinnosyn, sexualitet och ära som fanns i bondesamhället återspeglas ständigt i dagens samhälle. Några exempel är då det gäller våldtäkt och hedersrelaterat våld. Vid våldtäktsrättegångar ifrågasätts kvinnan. Man fokuserar på hennes sexualitet. Hur hon uppträtt före våldtäkten skedd, vad hon burit för kläder osv. Inställningen att kvinnan egentligen var villig är tyvärr alltför vanlig. Bilden av mannen som erövrare lever också kvar. Även i andra rättsfall ifrågasätts kvinnans sexualitet. Ett exempel på det är den vårdnadstvist som Bo Nilsson beskriver i Familj och kön. När det ska bedömas om kvinnan är lämplig att ta hand om sitt barn så är hennes sexuella tillänglighet avgörande. Medan mannen till stor del bedöms efter sitt materiella kapital och hans sexualitet har inget eller väldigt lite med att göra huruvida han är en lämplig far eller inte. Fortfarande idag är den dygdiga kvinnan idealt och det är hon som ska ta ansvar för såväl sin egen som mannens sexualitet. Hedern är viktig för människorna i vårt case. Samtliga agerar som de gör för att försöka behålla eller återupprätta sin heder. I hedersbegreppet1 ryms mycket av det vi känner igen från bondesamhället, stark social kontroll över familjemedlemmar, kontroll över kvinnans sexualitet. Den ordning vi lever efter bygger på patriarkala normer och kan därför sägas vara kvinnofientlig, precis som ordningen i byarna under den förmoderna tiden. Vi har ju även i vår tid stött på spädbarnsmord. Gällande de fall i Uppland då två spädbarn hittats döda med ett par års mellanrum så uttalar sig Leif GW Persson i tidningen Expressen den 11 augusti i år: ”- Det klassiska motivet för barnamord är att en yngre moder hamnat i en socialt oacceptabel situation, och försöker dölja det för sin omgivning genom att agera på det här sättet.”

Björn Lagerbäck , chefspsykolog på kriscentrum i Malmö säger i samma tidning att: ”- Kvinnan befinner sig i en situation där hennes graviditet inte är accepterad. Konsekvenserna för henne att föda barnet är oerhört negativa och att döda barnet blir en sista desperat handling. Den biologiska kopplingen att ta hand om sitt barn sätts ur spel beroende på ett starkt yttre socialt tryck.”

Man kan tro och tycka att vi skulle ha kommit längre än vi gjort. Även om vi inte i vårt samhälle har ändrat straffsatserna sedan 1700-talets slut, så finns fortfarande liknande värderingar och tankarna kring heder och moral finns än idag. Strukturerna är sega. Kvinnosynen har ännu alltför många liknande drag av dåtidens normer.

Även om vi kämpar för jämställdhet så är vi ännu inte där. Läsningen av kurslitteraturen kännas aningen dyster, att det ändå har hänt så lite under så väldigt lång tid. Men, vi får inte ge upp!