tillbaka till Geriatrik

Hur ändrar åldrandet och åldersbetingade sjukdomar förutsättningar för logopedisk diagnos och behandling avseende individens expressiva förmåga respektive impressiva? Läkemedelsbiverkningar?

Som logoped bör man vid behandling av äldre patienter tänka på ett flertal faktorer vilka kan förekomma i varierande grad. Det normala åldrandet för med sig förändringar hos individen vilka kan ha inverkan på en logopedisk intervention.

Patientens impressiva förmåga kan exempelvis påverkas av en hörselnedsättning. Även i de fall där patienten har hörselhjälpmedel så kan det vara viktigt att anpassa ffa. taltempo utifrån detta. En minskad produktion av signalsubstanser i hjärnan kan leda till att patientens minne, uppmärksamhet och koncentration påverkas vilket kan leda till impressiva svårigheter då bearbetningen av input är nedsatt. Även nedsatt reaktionsförmåga och allmänt sänkt vakenhetsgrad och allmäntillstånd spelar in för förståelsen. Patienten kan också vara deprimerad och det kan finnas demens av olika grad vilket kan inverka på kommunikationsförmågan.

Patientens expressiva förmåga kan även den påverkas av depression, demens, nedsatt reaktionsförmåga och sänkt vakenhetsgrad. Den minskade produktionen av signalsubstanser för inte bara med sig en påverkan på minne, koncentration och uppmärksamhet utan kan också för med sig minskad salivproduktion vilket ger patienten muntorrhet. Denna muntorrhet kan försvåra talproduktionen. Svagare lungkapacitet och nedsättningar av sensorik och motorik i talapparaten kan ta sig uttryck i dysartri. Undernäring kan, förutom en allmän orkeslöshet, föra med sig ex. svamp i munnen vilket kan inverka på talet.

Äldre patienter är mer känsliga för läkemedel och får oftast fler biverkningar. Pga. nedsatt njurfunktion, vilket är en del av det normala åldrandet, så stannar också läkemedlet kvar längre i kroppen än hos dessa patienter. En tråkig erfarenhet jag själv har fått göra efter många somrar inom äldrevården är att alltför många av de äldre står på felaktig medicinering eftersom det aldrig nästan sätts ut någon medicin, utan ständigt sätts in fler läkemedel. Jag har själv fått uppleva en enorm förbättring då en patient som var ”övermedicinerad” fick en ordentlig genomgång av sin dosett och nästan hälften av dennes mediciner sattes ut. Patienten blev på bara några dagar mycket piggare och gladare. Det kan därför vara viktigt att som förskrivande läkare, med regelbundna mellanrum göra en noggrann kontroll av den äldre patientens medicinlista.

Författare: Linda Norrby ©

författarens länk Krumelur