Språkvetenskap

Luften i lungorna som hackas sönder i larynx till följd av bl a bernoullieffekten och filtreras sedan av resonanser i talröret.

Det egna talet filtreras på sin väg från munnen till örat dels genom skallbenet och dels genom luften i vinkel bakåt. Båda dessa vägar gynnar låga frekvenser varför en inspelning av den egna rösten låter gällare.

De är anatomiskt omöjliga att producera. (a) samma ställe för fonation och tillslutning, (b) ingen luft kommer ut genom näsan om farynx spärras av.

Det beror på tryckfallet – det kräver mer av talaren att hålla det subglottala trycket högre än det orala.

• Tonhöjd – F0
• Ljudstyrka – intensitet (frekvens, duration)

Voice Onset Time, röstansatstid, stämläpparnas igångsättning i förhållande till klusilernas explosion

Palatal, faryngal, velar

Ordaccentfallet kommer före fokusaccentstigningen

De skiljer sig åt genom aspiration.

• tälta
• delta

De bildas med förträngning.

Överskott av information i talsignalen uppkommer genom koartikulation.

Tal är kontextbundet och varje givet segment i en given tid lämnar spår både i föregående och efterföljande segment.

Vokaler är starkare, har högre intensitet, än konsonanter.

Den nasala sidohåligheten bidrar till att göra talröret längre och större vilket gynnar låga frekvenser, nasalfor­manter, eller nasalt mummel.

Skillnader i ocklusionens duration och transientens intensitet. /p,t,k/ har längre ocklusionsfas och produceras med högre oralt tryck vilket bidrar till transientens högre intensitet. Eventuell ”voice bar” (med varierande längd) på tonande klusiler.

Sibilanter och icke-sibilanter. Brusets intensitet, brantare lutning i sibilanternas envelopp.

Brusdurationen är längre hos tonlösa frikativor. Även då en tonande frikativa /z/ produceras utan stämläpps­svängningar är friktionen kortare än för motsvarande tonlös frikativa. I engelskan är även föregående vokals duration längre för tonande frikativor.

• Artikulatoriskt: ocklusionsfas, explosionsfas, friktionsfas (förträngning)
• Akustiskt: tystnad, transient, frikativt brus

1. Analysis-by-Synthesis (Stevens & Halle: MIT)
   • Lyssnaren tar emot ett auditoriskt mönster och analyserar det genom att utlösa en auditorisk modell av hur han själv skulle producera det. Alltså vi hör de ljud som andra bildar i termer av hur vår egen talapparat skulle ha producerat dem.
2. Motor Theory of Speech Perception (Liberman et al: Haskins Laboratories)
3. Action Theory (Fowler et al)

Ingen fullständig tillslutning, luft läcker ut, bakomliggande tryck kan inte byggas upp.

Frikativor. Artikulatoriskt sett går det att skapa förträngning mellan alla strukturer i talröret. Frikativornas kon­tinuitet gör att de

• Auditiv feedback - när man talar och lyssnar samtidigt: återkopplingen är både luft- och benburen
• Taktil feedback – ytkänsel, återkoppling via beröringsreceptorer i artikulatorerna
• Proprioceptorisk feedback – djupkänsel; kinestetisk återkoppling, omedelbar kompensation av störningar; återkoppling via t ex muskelspolar, och receptorer i leder och senor.
• Intern feedback – förprogrammerade inlärda mönster i hjärna och nervsystem; informationsförmedling i hjär­nan om motorkommandon före själva muskelreaktionen.

Lingvistiska modeller har sin utgångspunkt i språkliga enheter såsom fonem, allofoner och distinktiva särdrag. Dessa är till sin natur statiska, vilket leder till att det är svårt att göra den kontextbundna dynamiken rättvisa. Dessutom är beskrivningen av de olika enheterna vare sig enhetlig eller konsekvent.

Skillnaden ligger i F2.

• Palatala: Hög F2
• Velara: Låg F2

Respiration, fonation, artikulation

Dämpning.

Glottis stängs genom att stämläpparna sugs ihop delvis pga Bernoullieffekten (det uppstår en kraft vinkelrätt mot en ström, vilket gör att stämläpparna sugs ihop och det bildas en tillslutning) och delvis genom stämläpparnas naturliga elasticitet. Då det subglottala trycket är högre än det supraglottala trycket, sprängs tillslutningen och glottis öppnas. Dess öppnings- och slutningsrörelser (svängningar) upprepas gång på gång.

Den muco-undulatoriska teorin kompletterar den aerodynamisk-myoelastiska teorin och beskriver hur vågrörel­sen i det ytligaste lagret av slemhinnan, som täcker stämläppskroppen, påverkar fonationen.

Svåråtkomligt läge, små strukturer, svag vibrationshastighet, vag känsel

Flödesglottogrammet visar variationerna i luftflödets volymhastighet genom glottis vid fonation.

Man betraktar stämläpparna uppifrån med en fiberoptisk kabel med en ljudkälla i som förs in genom näsan och därmed inte stör artikulationen avsevärt. Med denna metod kan stämläpparnas utseende och inställning observe­ras. Däremot krävs extra anordningar (t ex stroboskopi) för att se stämläpparnas mycket snabba svängningar.

Genom att mäta variationer i ett ljusflöde som passerar genom glottis vid fonation. Ljuskällan är placerad under glottis, riktad mot halsväggen. Ljuset som når svalget fångas upp med fiberoptik och omvandlas via en fotocell till elektrisk ström. Strömmen förs till en anordning som ritar en kurva, ett fotoglottogram.

Ett elektroglottogram visar variationen i det elektriska motståndet horisontellt över larynx under fonationen. Två elektrodplattor placeras på vardera sida om sköldbrosket. Mellan elektroderna leds ström med hög frekvens men svag styrka. Vid adduktion är motståndet lågt och vice versa. Motståndets storlek styr strömstyrkan som sedan styr en skrivare som ritar kurvan.

Det subglottala trycket måste överstiga det supraglottala trycket. Om det supraglottal trycket byggs upp, och tryckfallet därmed inte är stort nog, blir krafterna inte tillräckligt stora för att sätta igång och upprätthålla fona­tion.

Det supraglottala trycket ökar tills det är lika med det subglottala, varpå fonationen upphör.

Amplitud och tid

Kvinnor har kortare talrör än män. Talrörets längd samt relationen mellan munhåla och svalg påverkar formant­frekvensens värde.

Kvinnor tenderar ha visst läckage under fonationen, vilket leder till mindre effektiv ljudbildning med svagare övertoner, och därmed mindre total intensitet.

Resonanssamverkan. F1 och F2 ligger i faryngala vokaler nära varandra. Amplituderna adderas och formanterna blir starkare.

Sänkning av formanterna framför allt F2

Det beror på formantfrekvensens samband med ansatsrörets form. F1 påverkas av variationer i käkvinkeln. Fa­ryngaler har låg F1 och F1 sjunker med sänkning av underkäken.

För kvinnor ligger F0 högre än för män vilket f leder till större frekvensavstånd mellan deltonerna. Därmed blir de lättare att urskilja. Vidare innebär detta att för män ligger deltonerna tätare och framstår på spektrogrammet som svarta band.

Förmågan att bara kunna diskriminera sådant som vi kan identifiera. Våra kognitiva mekanismer sorterar upp stimuli i distinkta fack som inte har någon fysisk motsvarighet. Då inga tydliga gränser mellan stimuli finns, lägger hjärnan till gränser. T ex jämnas olikheterna mellan två stimuli ut och två objekt kan då klassas som mer lika än vad de egentligen är i den fysiska verkligheten. ba da ga – ra la

• Motorteorier
• Auditiva teorier

Transitionerna hos tonande klusiler är snabbare och kortare hos de tonande klusilerna.

Människan söker och organiserar mönster. I talperception söker och organiserar vi akustiska mönster.

1. Talrörets storlek och utseende varierar – samma vokals formantfrekvenser varierar mellan kvinnor, män och barn, samtinom grupperna.
2. Formantfrekvenserna påverkas av kontext och artikulationshastighet.
3. Det är svårt att återfinna steady-state formanter i tal artikulerat i vanlig konversationshastighet.
4. Lyssnare använder mönster snarare än exakta värden för formantfrekvenserna för att identifiera voka­lerna.

F2-transitioner och brusfrekvenser (explosionsbrus)

Tonhöjd och upplevd längd

1. Hur börjar lyssnaren att ta ut den information som behövs för att kunna tolka och förstå yttrandet?
2. Hur identifierar lyssnaren de olika språkljuden i talsignalen?
3. Hur klarar lyssnaren av all variationen i talsignalen?
4. Bearbetas signalen rent auditivt eller är produktionen också involverad?

Ljudskillnader används för att signalera andra saker än språkliga betydelser, t ex känslor, attityder, kön ålder och dialektal eller social tillhörighet.

Används fonologiskt i flera språk t ex i danskans stöd.

Variationen i F0. Sorg – lite frekvensomfång, flackt intonationsmönster. Glädje – stort frekvensomfång; branta och omfattande förändringar i intonationsmönstret.

Modalregister. Stämläpparnas vibrationer är periodiska, effektiva och utan hörbart brus.

Adduktiv spänning, medial kompression och longitudinell spänning.

1. Inverterat y. Triangulär öppning av broskdelen på glottis. Låg adduktiv spänning, moderat/hög medial kompression, hög longitudinell spänning (aktiv VOC)
2. Något öppen (aldrig sluten). Minimal adduktiv spänning, svag medial kompression, låg longitudinell spän­ning.

1. Liten del av ligamenten aktiva. hög adduktiv spänning, hög medial kompression, låg longitudinell spän­ning
2. Något isärdragen. Hög adduktiv spänning, stor medial kompression, hög longitudinell passiv (CT) spän­ning.

Ordaccent, fokusaccent

Glädje, sorg, turtagning

Stämbandens längd och varierande massa.

1. Hemlighetsfullhet, förtrolighet, turtagning (i vissa språk)
2. Dialektal tillhörighet, trötthet

1. Signalerar att talaren är spänd på ett icke-konventionellt sätt.
2. Signalerar ilska på ett icke-konventionellt sätt.

Rösten hos en person kan förändras t ex vid förkylning eller skador. Man kan också förställa rösten, ex vid imi­tation. Personer kan dessutom ha lika röster.

Lyssnaren kompenserar för variationer i talsignalen som betingas av talars olika storlek och form på talappara­ten. Detta reducerar den akustiska mångfalden och underlättar identifikation och kategorisering av ljuden i tal­signalen.

• Förändring i formantfrekvenser.
• Akustisk nivå
• Den avspeglar artikulatorernas rörelser och därmed förändringar i resonans.

Lèna köpte ràndiga ‘tòppar.

/, j, /