Etnologi

Klasstillhörighet är något som uttrycks, medvetet eller omedvetet, både materiellt och genom värderingar. Konsumtionen är en viktig del. Genom att hålla sig med en viss livsstil så utsänder man också vissa grundläggande värderingar. Man vill symbolisera något med de materiella ting man omger sig med.

Ett exempel på detta är att bilmärket Volvo tidigare har blivit klassat som ett varumärke för arbetarklassen. Det har från en början funnits ganska enkla bilmodeller av just det märket. En bil som arbetaren har råd att hålla sig med. Vill man däremot markera att man tillhör en högre klass, och visa på sin ekonomiska status, väljer man en bil av utländskt fabrikat, exempelvis en BMW eller en Mercedes. Bilmärken som, åtminstone tidigare i större utsträckning begagnades av företagare och högre tjänstemän. Men i och med att Volvo utvecklar nya modeller av sina bilar, med fler och mer avancerade finesser så kan man nuförtiden inte använda sig av dessa distinktioner på samma sätt. Men för att ändå illustrera ett aktuellt exempel:

Lördagen den 2 oktober intervjuades finansminister Bosse Ringholm i tv. Han påtalade att hans lön var förhållandevis låg och att han inte hade råd med några större extravaganser. Reportern påpekade då att han faktiskt just hade införskaffat en ny, dyr bil.

Finansministern log då lite snett och sa ”- Jo, jo, men det är ju faktiskt en Volvo.”

Detta uttalande avslöjar en del gällande vilka värderingar det fortfarande finns i de olika bilmärkena. Även om det i dagsläget säkerligen finns många i medelklassen som kör Mercedes, och många höga chefer som kör Volvo. Det kan också tänkas visa på att klassen och kulturen inte är statisk, utan föränderlig.

Det handlar inte bara om att äga materiella ting, man kan även äga kunskap, information och vissa förmågor, så som social kompetens och väl utvecklad kommunikationsförmåga. Detta kan också utgöra skillnader i klass. I olika klasser använder man olika språk, något som tydligt kan framgå då vanliga löntagare kommer i kontakt med den byråkratiska världen. Det är ett språk som för de allra flesta känns konstlat och onaturligt och som en förlängning av detta; obegripligt för många.

Ett annat exempel på att det finns möjlighet till förändring i strukturen är då det under 60-talet blev möjligt för allt fler människor att studera. Man inföder ett lånesystem, vilket gjorde det möjligt för alla och envar att läsa på högskole- och universitetsnivå. Något som tidigare bara varit möjligt för de som har haft ekonomiskt stöd hemifrån. Men det hindrar inte att det fortfarande finns en tydlig ”över-” och ”underklass”, där underklassen är den som utför större delen av arbetet, medan överklassen äger och kontrollerar arbetet. Det är också de som beslutar hur överskottskapitalet ska investeras. I detta ligger överklassens makt. De äger och styr. Och det gör dem åtskiljda från arbetarna.

Inom marxismen är man av åsikten att samhället är uppbyggt av klasser och att olika klasser äger olika kulturer. Detta med klasstänkande är något som man i vårt nutida demokratiska samhälle inte gärna vill kännas vid. Men ser man på de höga ”herrarna i näringslivet” så är det obevekligen så att de tillhör en egen klass. Många av de som intervjuas i Lindqvists bok kommer från en arbetarbakgrund, men har genom hårt slit ”jobbat sig upp”. De har själva kommit till insikt och tagit tag i sina liv. På det sättet har de kommit att få en hög position i samhället. Några av dem har sin bakgrund i överklassen, men det är inte något man alltid stoltserar med. Vill man kanske stärka sin ställning genom visa på att med hårt slit kan vi alla nå lika långt som dem? ”De” har ju också varit som ”vi”, men har sedan kommit att göra en klassresa.

De ideal som förekommer hos dessa herrar är inte helt olikt de borgerliga ideal som växte fram under 1800-talet. Från böndernas cykliska tidsuppfattning som grundas på de sysslor som hela tiden återkommer på gården, så som sådd, skörd etc. växer en annan sorts tidsuppfattning fram. Man börjar se tiden som något dybart, som har en viktig inverkan i produktionen. Istället för att som bönderna, se till att man går runt från år till år, så börjar man sträva framåt. Tidssynen blir linjär, man jobbar hela tiden för att komma uppåt.

Ett karriärstänkande uppstår. Man blir vad man presterar. Istället för att se till kollektivet så blir nu individen viktig. Borgerskapet sätter sig emot det feodala systemet som tidigare rått. Nu menar man att ledarkapet är något som förtjänas genom hårt arbete, och inte något som ärvs. Hur man som individ för sig är ytterst viktigt. Man ska vara disciplinerad och kontrollerad. Inga överdrivna sinnesrörelse är tillåtna. Den kultiverade människan har ingen fysisk kontakt med sina barn, varken offentligt eller privat. Medan man i bondesamhället öppet kan visa sina känslor. Detta ansågs primitivt i den borgerliga klassen.

Synen på naturen är också något som skiljer dessa två klasser markant. I bondesamhället var det viktigt att besitta egendomen och man såg naturen som ett produktionslandskap, kunskapen fick man genom tradition och utbildningen pågick hela livet. För borgarna var det viktigare att förvärva egendomen. Man ordnade landskapet i geometriska mönster för en mer effektiv verksamhet. Man exploaterade naturen i jakt på råvaror till produktionen.

Hos bönderna var det gården och hushållet som stod i fokus, snarare än familjelivet. Man bodde enkelt och allt var praktiskt inriktat. Alla hade sina sysslor, även kvinnorna och barnen. Barnen fick börja arbeta i tidig ålder och på det sättet får de sin roll i kollektivet. Den personliga utvecklingen var inget man fokuserade på. Arbetet var det som band samman invånarna på gården. I den borgerliga miljön däremot var det kärleken som skulle vara det som band samman människorna. Mannen skulle försörja kvinnan och hon började skolas in i rollen som hemmafru redan då hon var ung. Att kvinnan skulle förvärvsarbeta var inte att tänka på. Hon skulle skapa hemtrevnad, gärna med mycket krusiduller och pynt. Man hade vissa delar i bostaden som användes vid representation. Till dessa rum fick oftast inte barnen i familjen tillträde.

Man hade även en annan inställning till smuts än vad bönderna hade. I bondesamhället var smuts en naturlig del av vardagen, man arbetade och bodde i den. Och såg den inte som något farligt. Borgerskapet däremot lade stor vikt vid att vara ren och att hålla det rent omkring sig. Mannen i familjen hade oftast inte ett särskilt smutsigt arbete, och i regel utfördes det inte inom hemmets väggar. Detta gjorde det lättare att hålla rent i det borgerliga hemmet, än hos bönderna

Många av de värderingar som uppstod i och med att borgerligheten fick genomslag som kulturen med stort K, håller vi fast vid ännu idag. Dagens bönder drar inte med sig lorten från ladugården in i sitt bostadshus. Uppfattningen om hygien är något som vi fostrats till. De som inte sköter sin hygien idag är utslagna människor, ofta hemlösa och med drogrelaterade problem. Vilket även nu, som då gör hygienen till en distinktion mellan ”dom” och ”oss”. Synen på ledarskapet, det att men förtjänar sin position är starkt rådande ännu. Man kan ju som tidigare nämnts, jobba sig uppåt. Karriärstänkandet som tog fart i borgarsamhället är ständigt aktuellt i dagens samhälle.

Och har vi inte än idag en ganska märkbar överklass? Se bara på herrarna i näringslivet.

Författare: Linda Norrby ©

författarens länk Krumelur