Innehållsförteckning
Logopedens oralmotoriska bedömning ser olika ut beroende på patientens grundproblem. Ge exempel på moment som kan ingå.
Moment som kan ingå i logopedens oralmotoriska bedömning är till exempel:
- En allmän observation av ansiktet. Hur ser den mimiska muskulaturen ut? Verkar det förekomma hypertoni eller hypotoni? Är ansiktet symmetriskt, ser bettet och munnen normala ut eller förekommer avvikelser? Dreglar patienten?
- Man kan bedöma käkens funktion genom att be patienten att gapa stort och kan utifrån detta bedöma rörelsevidden vid käköppning. Man kan också bedöma käkens rörlighet genom att be patienten att röra käken från sida till sida. Om man misstänker kranialnervsskada så kan man palpera m. temporalis och m. masseter då patienten biter ihop käken och undersöka om det verkar förekomma några asymmetrier.
- Man kan bedöma läpparnas anatomi och funktion. Anatomin bedömer man genom att titta på tonus och symmetri. Det kan dock förekomma små asymmetrier utan att det bidrar till några talproblem, sådana små asymmetrier är normala. Man kan även ha i åtanke att de flesta barn, alltså även de utan motoriska problem, har en något svagare över- än underläpp, vilket inte heller behöver innebär problem vid tal. Läpparnas funktion, alltså rörlighet, räckvidd och styrka kan testas genom att barnet får blåsa upp kinderna och då ska både läppar och velum hålla tätt, ingen luft ska alltså läcka ut genom varken mun eller näsa. Man kan också be barnet göra ljud , som /ba/ eller /pa/ för att undersöka läpparnas förmåga att generera tillräcklig muskelspänning för att producera klusiler.
- Man kan också bedöma tungans anatomi och funktion. Anatomin bedöms till stor del utifrån tungans utseende. Man kan titta efter atrofier och fascikulationer, dessa kan indikera problem med lägre motorneuronen hos kranialnerv XII. Tungspetsen bör vara fri, dvs. det bör vara ca. 18 mm mellan tungband och tungspets, och tungan ska gå att sträcka ut så att den räcker förbi framtänderna. Funktionen kan undersökas till exempel genom att man ber barnet att imitera laterala rörelser, då barnet rör tungan från sida till sida så kan man titta på räckvidd, hastighet och koordination hos rörelsen.
- Man kan även bedöma anatomi och funktion hos velum, man kan be barnet att ta ett djupt andetag och säga /a/. Velumhöjning ska i normala fall märkas omedelbart vid fonation.
- Bedömning av verbalmotorisk förmåga samt bedömning av sensorisk förmåga i och runt munnen kan också genomföras.
Relaterade sidor
Författare: Linda Norrby ©
författarens länk 2tanter.se
