Beskriv utifrån Bourdieus begrepp något socialt fält
Beskriv utifrån Bourdieus begrepp något socialt fält du själv har erfarenhet av. Vad ger status där? Vilket kapital är gångbart där? Hur kan man göra ”karriär” inom det fältet?
I denna fråga tänkte jag återvända till den turistanläggning som jag berättat om i fråga ett. Då jag redan beskrivit organisationen och verksamheten tidigare så gör jag det inte igen.
Jag har funderat en del kring vilket typ av socialt fält organisationen rör sig inom. Det kan vara svårt att avgöra då en mängd olika yrkesgrupper och yrkesfält finns representerade inom den. Därför har jag bestämt at medvetet göra en avgränsning och definiera organisationens sociala fältet som ”den historiskt inriktade turistnäringen”.
Alltså, vad ger status inom just detta fält? Det är en svår fråga. För att besvara den krävs först att man enas om en definition av vilken status man talar om. Menar man med status att vara väl ansedd inom det egna fältet av andra liknande aktörer eller är det viktigare ur statussynpunkt att nå ut till en bred allmänhet och gå med ekonomisk vinst? Eftersom stora delar av all historisk verksamhet är bidragsberoende så kan det ”yttre ansikte” verksamheten bär på, dvs, vad verksamheten säger sig representera, exempelvis en viktig del av vår lokala historia, å ena sidan vara avgörande. Å andra kan den vinkling av innehåll som bidragssökandet medför göra att djupet och det genuina i verksamheten till viss del kompromissas bort. Detta ger inte status gentemot andra aktörer inom fältet då fältet har en strävan att föra fram det genuina och det äkta. Vidare ger eldsjälar och människors ideella ansträngningar också en verksamhet ett viss mått av anseende inom det sociala fältet.
Inom den egna verksamheten så finns även där olika slags status om man ser det på ett personligt plan. En duktig hantverkare kan få högt anseende men utan formell arkeologexamen så ges sällan stort tolkningsföreträde inom den arkeologiska ramen. Likaledes så är färdighet inom entreprenörskap till stor nytta men även detta kan delvis stå i motsats till ”det genuina”.
Status kommer således både av den egna insatsen inom den egna verksamheten samt hur denna verksamhet står sig gentemot andra aktörers. Finns det då något gemensamt i alla dessa statussträvanden?
För att inte ytterligare begränsa fältet så låter jag statusdefinitionen tillsvidare vara öppen. Vilket slags kapital är då gångbart? Genomgående för alla typer av status är att det framförallt är olika slags kulturellt kapital som är av betydelse. Både i form av förkroppsligat kapital, dvs. habitus, som hantverksskicklighet, historisk kunskap, skicklighet inom ekonomi och entreprenörskap samt mer objektivt kapital som exempelvis arkeologexamen och bra skriftliga referenser från tidigare arbeten.
En annan form av kulturellt kapital som krävs är anpassningsförmåga till den breda kultur som ofta finns i fältet. Många hantverkare med sin speciella jargong, en hel del gröna vågare samt arkeologer och många representanter från kommunstyrelsen eller för ortens ”kulturelit” ger en bredd som ställer krav. Lägg därtill besökare från alla samhällsskikt och alla åldrar så är tavlan färdig. Det blir en brokig bild och att kunna anpassa sig till denna är nog framförallt det som i slutändan ger status.
Det ekonomiska kapitalet är inte riktigt lika viktigt som den kulturella. Ytters få verksamheter drivs som egenföretag så det personliga ekonomiska insatsen är oftast av mindre betydelse. Å andra sidan finns argumentet att då en stor del verksamheten uppmanar till ideella insatser så krävs ändå ett visst ekonomiskt utrymme att kunna medverka i dessa insatser.
Bourdieu tar även, i sin uppdelning av kapital, upp det sociala kapitalet. Detta kapital är kanske inte så viktigt för att tilldelas status som det är för att tillåtas tillträde till fältet som helhet samt avancemang inom fältet. Människor som vill arbeta inom fältet finns det, i likhet med de flesta andra yrkesfält, gott om. Däremot så sätter ekonomin strikta ramar för den verksamhet som kan drivas. Eftersom den kompetens, i form av kulturellt kapital, som används för att tillsätta människor till tjänster inom fältet ofta är väldigt svår att jämföra ger det att sociala kontakter ofta blir vägledande i tillsättandet av tjänster. En arkeologtitel är absolut och därmed svår att jämföra med en annan och referenser från tidigare anställningar blir även dessa svårbedömda eftersom status inom fältet, som jag varit inne på tidigare, är så svårdefinierat. En människas förkroppsligade kapital, habitus, är även det till stor del osynligt i en anställningprocess och därför tillåter jag mig hävda att det sociala kapitalet är det som i slutändan avgör. (Det vore en överdrift att säga att den mesta kommunala verksamheten fungerar så men för att dra en tes till sitt absurdum… stavas: svågerpolitik)
Så till frågan om hur man kan göra karriär. Som jag varit inne på tidigare så är åtminstone den organisation jag arbetat i hierarkiskt avdelad av vattentäta skott. För att komma in i en nivå så tvingas man söka sig andra vägar än genom den egna organisationen. Man måste känna rätt folk, ha suttit i rätt styrelser tidigare och medverkat aktivt i andra kringliggande organisationer. Jag vet inte om detta fenomen gäller för hela detta sociala fält men till stor del antar jag att det är så. Det sociala kapitalet är alltså även här vägledande men även i stor mängd det kulturella. Man kan också tala om olika diffusa statuskaraktäristika i form av ålder och klass som avgränsar karriärvägen. Kön gör däremot är inte det.
