Sociologi

• Diktomin: Aktörer – strukturer
• Diktomi = uppdelning av något i två, varandra uteslutande, mängder.

Fokus nu på aktörsperspektivet, microperspektivet

• Vardagliga kontakter mellan människor
• Meningsskapande processer
• Enskilda individer
• Interpersonella relationer
• Smågruppsbeteenden

Det sociala samspelet mellan två personer är en utbytesprocess. Deltagarna rationella aktörer.

”Huvudtanken är att allt socialt beteende kan definieras som interaktion mellan (minst) två individer och att all interaktion i sista hand består av ett ömsesidigt utbyte av positiva och negativa sanktioner på olika marknader, t.ex. byte av status och känslor på äktenskapsmarknaden.” ur NE 23/1-07

Nyttomaximering. Inte enbart ekonomiska nyttan av ett handlande som är viktigt. Även ex. tillgång på utbildning, socialt kapital, generell maktposition man har.

Kontroll över och intresse för resursen. Centralt för att ett utbyte ska ske. Tillgång till resurs bestäms relationellt, (finns inte i/hos individen utan i relationen mellan två personen).

Rational choice används aktivt idag. Ex. varför röstar vi som vi gör?

• Utfallet av en persons beslut beror på vad den andre gör.
• Dilemma: det råder en konflikt mellan vad som är individuellt och kollektivt rationellt.
• Situationen präglas av osäkerhet och risktagande.

Maximering av vinst, minimering av förlust.

Ex. Fångarnas dilemma: Två fångar som står inför två val. De har ingen kontakt med varandra inför beslutet.

Hur ska man välja? Vad är det rationella för A resp B? Det rationella blir att båda får 2 år.

• För individen: Om var och en ser till sitt eget bästa är det bästa att vittna oavsett vad den andre väljer.
• Gruppens optimala resultat är att båda håller tyst.

Vet man inte att alla samarbetar så kan vara rationellt att inte samarbeta. Hur fungerar det med tilliten?

Individuella rationella val leder till kollektiva irrationella val. Därmed hamnar vi i en situation där alla får det sämre, då vi inte har tilliten.

Central tankegång hos Rational Choice är att det går att rangordna sina individuella preferenser. I en fallande skala.

”Att en handling (eller åsikt) är rationell betyder att man medvetet och metodiskt väljer de bästa medlen för att uppnå sina mål” ur NE 23/1-07

När man överför detta till en samhällelig nivå blir det problem: kan man utifrån individuella preferenser fastställa kollektiva preferenser? Från micro till macro? Det finns vissa logiska/teoretiska problem;

3 personers individuella preferensordning ska skapa en kollektiv preferensordning:

• Ex. A > B > C om a är större än b och b är större än c är a större c
• 1 > 2 > 3 ger att 1>3 men det går inte

Teoretiskt går det inte att lösa. Praktiskt blir det kohandel och kompromisser.

• En del av microsociologin

Utgångspunkten är den kommunikativa sidan av samspelet mellan individer. Menar att rena utbytesteoretikerna missar förståelsen… Man måste förmå gestalta de social relationernas innehåll.

Kommunikativa akter ger samförstånd och att normer upprätthålls inom smågrupper.

1. människor handlar i förhållande till sakers mening. Detta innebär att den symboliska interaktionismen tar avstånd från ståndpunkten som rör stimuli/respons, att man upprätthåller en viss roll eller status. Man accepterar inte en sådan förklaring. Man kan inte förbise den mening som vi människor tillskriver saker. En sak som har mening eller en interaktion som har mening. Ex. ett träd i sig har ingen mening. Vi tillskriver trädet mening: ex bra att klättra i, bra att elda med.
2. människor skapar mening då de förhåller sig till varandra. Källan till mening är förhållandet i den sociala interaktionsprocessen mellan människor.
3. människor skapar mening på ett aktivt och konstruktivt sätt

Människan är den enda varelse som kan vara både objekt och subjekt. Dvs att människan uppleva sakerna och tolka dem.

Dessutom vi är inte bara medvetna om andra objekt, utan också en medvetenhet hos oss själva – vi kan betrakta oss själva i vår omgivning – vi kan reflektera över oss själva. Vi har ett självmedvetande. Vi kan se hur vi kan uppfattas av andra.

”Meads huvudfråga var det individuella medvetandets förhållande till samhället. Mead löste problemet med förhållandet mellan individ och samhälle genom att införa jaget som ett led mellan medvetandet och samhället och se relationen som dialektisk. Genom att anta den andres roll i förhållande till oss själva blir vi objekt för oss själva. Medvetenhet om andra är ett nödvändigt villkor för att bli medveten om sig själv, allt genom överförandet av mening via symbolisk kommunikation i det sociala samspelet.”1)

Förmågan att sätta sig in i andras synsätt har vi genom att vi har signifikanta symboler, dvs vi kan delta i en meningsfull interaktion mellan människor tack vare ex. Språket.

Jaget utvecklar genom ett språkligt utbyte i en interaktion med andra.

Symbolisk interaktionism studerar människan som språklig varelse och hävdar att det är språket som ger människan hennes reflekterande medvetna intelligens, liksom att den personliga identiteten är av socialt ursprung.2)

”Medvetande och jag föregår inte interaktionen. Medvetande och jag är inte en förutsättning för interaktion Interaktionen föregår medvetande och jag interaktionen är en förutsättning för medvetande och jag”

”De själsliga feomenen, medvetande och jag, är sociala produkter; de själsliga fenomenens ursprung återfinns inom socialpsykologins fält”

I varje form av interaktion finns det olika bakgrundsförväntningar och saker vi tar för givet. Ex: Garfinkels Kommunikationshaveri. Vad händer när man frågar Hur mår du? Och ställer motfrågor hela tiden? ”vad menar du? Psykiskt eller fysiskt?” osv

hur man bevarar sin självbild gentemot andra

• Ex. när man snubblar i en trapp, säger man kanske ”hoppsan”. Varför säger man det? Jo man vill signalera att i vanliga fall så är jag inte så här klumpig.

Vi har en mängd rekvisita; våra kläder, vårt sätt att föra oss osv. Allt är betydelsebärande i en tolkningsprocess.

Författare: Anja Säker ©

författarens länk Klura

• Klassisk sociologisk teori
• Strukturfunktionalism
• Interaktionsteorier
• Feminism