Språkvetenskap
<SYN. lingvistik>
lingvisti´k subst. ~en
vetenskapen om de naturliga språkens struktur och funktion som bl.a. ger teoretiska grundvalar för forskning i enskilda språk.
.: Allmän sprÃ¥kvetenskap/lingvistik är kunskapen om människans sprÃ¥k. En av de centrala frÃ¥gorna är: “Vad kan man när man kan ett sprÃ¥k?”. Mänskligt sprÃ¥k studeras utifrÃ¥n fem aspekter: fonetik, morfologi, syntax, semantik och pragmatik. Inom fonetiken behandlas människans produktion av de olika sprÃ¥kljuden och dessa sprÃ¥kljuds akustiska och perceptuella egenskaper. Morfologi är läran om hur ord i olika sprÃ¥k kan sättas samman och hur de kan böjas. När ett sprÃ¥ks syntax undersöks sÃ¥ tittar man närmre pÃ¥ mönster och regler i olika sprÃ¥k. Dessa mönster och regler styr sättet pÃ¥ vilket stavelser och ord kan kombineras till grammatiskt riktiga meningar. Semantik är läran om ord och uttrycks betydelse. Pragmatiken undersöker människors praktiska användande av sprÃ¥ket, hur kommer det sig till exempel att du som infödd talare av svenska instinktivt vet att när nÃ¥gon ber dig “kasta ett öga pÃ¥ nÃ¥got” sÃ¥ ska du inte göra det bokstavligen?
Allmän språkvetenskap/lingvistik ingår i ett flertal program, till exempel psykologprogrammet, logopedprogrammet, kognitionsvetenskapliga programmet och kan också läsas fristående med inriktning mot antingen allmän språkvetenskap eller fonetik :.
