Tidig utveckling av kommunikation och joller

Barns språkutveckling

Foster (1990) ”Det kompetenta spädbarnet” ⇒ ett tidigt utvecklat funktionellt system för interaktion. Barnet har tidigt preferens för mänskliga ansikten och röster. De har också tidig diskriminationsförmåga och kan känna igen vårdgivarens ansikte och röst. De har en kategoriseringsförmåga och kan med hjälp av denna identifiera rätt.

”Precis som med ansiktsuttrycken, så verkar bebisars tidiga ljudproduktion betyda mer för de vuxna som hör, tolkar och besvarar dem än vad de gör för de som producerar dem.”

Newson (1979) ”Bebisar blir mänskliga för att de behandlas som att de redan vore det”

• Kognitiva
• Psyko-sociala (emotionell kontakt)
• Neuro-motoriska
• Sinnen och perception (ffa hörsel)
• Stimulans och interaktion (kräver tid)

(Trevarthen, -79)

1. Subjektivitet – det första avsiktliga beteendet, förståelse av konsekvens
2. Primär intersubjektivitet – fokus på objektet men två personer ser sig som subjekt båda två utan att dela intresse
3. Sekundär intersubjektivitet – med samtidig fokusering på objektet och den andra perso­nen, ”Triad” där barnet förankrar sin blickkontakt hos någon annan och objektet är topic.

Barnet gör något tills det leder till en reaktion. Han/hon visar obehag inför något men slutar med det när någon reagerar och bekräftar barnet. Barnet försöker nå något som är utom räckhåll (språkets ”instrumentella” funktion) och använ­der ritualiserade ansiktsuttryck, gester eller ljud när han/hon pekar och kombinerar en blick och gest mot någon.

Turtagning har med en allmän koordination mellan barn och vuxen att göra. Barnet lär sig detta tidigare än symbolförståelse. I senare stadier förhandlar man om turernas längd.

• Instrumentell: ”Jag vill ha”
• Regulatorisk: ”Gör som jag säger”
• Samhörighet: ”Du och jag”
• Personlig: ”Här kommer jag”
• Heuristisk: ”Informationssökande”
• Fantasi: ”Som om” – låtsaslek
• Informerande: ”Jag har något att berätta”

World knowledge blir word knowledge vi utforskar vår omvärld & klär den i ord

Rutiner - som terapeut kan man försöka:

Gemensam referens - Påkalla gemensam uppmärksamhet

Gemensamma aktiviteter - Synkronisera rutiner

Alternativa aktiviteter - Ge alternativa erbjudanden/valmöjligheter, Uppmuntra gester och ljud

→ rutiner ger trygghet

Kindmusklerna ger sugkraft vilken hjälper till att styra tungan samt hålla rent i kindfickorna. Läp­parna tar av mat från bestick, hindrar läckage och underlättar sväljning. Även tungan ger sugkraft, den för tuggan till tuggytorna och sen bak mot farynx plus att den rengör. Gommuskulaturen stänger till velofaryngala passagen samt skyddar svalget.

• Suga (läpprundning) → Bilabialer; /m/ /b/ /p/
• Skrapa underläppen → Labiodentaler; /f/ /v/
• Sväljningens initialfas → Dentaler; /t/ /d/ /n/
• Sväljningens finalfas → Velarer; /k/ /g/ //

• Slumpmässighet; ”no babbling drift towards speech” Jakobson -68, Lenneberg -67
• Kontinuitet mot talet med liknande preferenser och processer som i talet, universella drag Oller et al. -76
• Kompromiss, successiv preferens för det de får förstärkning på dvs. målspråket
• Barnet skapar sin egen jollerutveckling genom två principer
  • kombination (att sätta samma artikulatoriska rö­relse?)
  • variation (att prova en artikulatorisk rörelse i en ny kontext) Kent
• Barn jollrar inte bara som uttryck för interaktion, utan också för nöjes skull. Jollret kan kopplas till barnets sensorimotoriska utvecklingsstadium.

skrik, vegetativa ljud. Barnet kan inte kontrollera huvudbalansen. Har bit-, sug- och sväljreflex. Barnet har korta skrik som inte upprepas eftersom barnet inte kan förlänga utandningen. De vegetativa ljuden består av reflexiv vokalisation t.ex. gäspa, nysa och hosta. Barnets larynx ligger högt och talröret är kort vilket fungerar som skydds­funktion för trachea.

vokaljoller, ”cooning”. Barnet har huvudbalans i upprätt ställning och kan samordna arm- och huvudrörelser. Barnet har vokaljoller och kan göra in- och utrörelser med tungan. Röstkontrollen ökar och durationerna är längre. Barnet har nu många velara ljud (till följd av stor tunga och ryggläge) och börjar göra korta pauser, ”tysta intervall”, vilka föder variation.

ljudlek, konsonanter. Barnet lär sig has-krypa och sitta med stöd. Nu finns fler läpprörelser och kan äta med sked. Vertikala tungrörelser (”muncing”/mumsa) finns, likaså viljemässig bitrörelse. Vokaler och konsonater förlängs och barnet ägnar sig åt ljudlek; spotta, fräsa, raspberries och imitation.

Barnet reser sig och lär sig gå. Medrörelser avtar (differentierade rörel­ser). Barnet har fått tänder och har ett diagonalt tuggmönster (i sid- och höjdled) som är viljemässigt kontrollerat. Barnet kan dricka ur glas. Jollret är reduplicerat stavelsejoller (CVCV) och låter talliknande (kallas också jargongjoller – babble)

Barnet är nu motoriskt kompetent och går utan stöd och kan äta vanlig mat. Stor ljudmässig variation finns, ”variegated babbling” V, VC, CVC, CV. Barnet har nu tillägnat sig frikativor och det är nu fritt fram för ”ordexplosion”. Man kan nu se indi­viduella strategier för talutvecklingen:

• word babies; sena talare, försiktiga, börjar med de­larna
• intonation babies; ”orädda”, börjar med hel­heten

Helautomatiskt. Rotatoriska rörelser i käkleden, maten mals mellan tugg­ytorna – barnet har fått kindtänder. Barnet kan slicka sig på läpparna. Nu kan barnet springa och rita i bågklotter och talar i tvåordssatser med förenklad ordstruktur. I denna fas kan man ge barnet möjlighet att tugga knäckebröd och äta oskalad frukt. Man kan in­troducera tuggummi (oralmotorisk träning) eftersom det hjälper barnet att få koll på munnen samt hålla kvar mat i munnen. För att få igång och ihop läpparna så kan man an­vända cerat.

• 3 månader: odifferentierade signaler, dålig sugförmåga, okoordinerade rörelser (storknar av vätska), korta, entoniga skrik.
• 5 månader: öppen mun, dreglar mycket, inga konsonanter, liten variation, inget samspel.
• 7-9 månader: brist på variation i röst och artikulation, imiterar inte, ät (tugg/svälj) problem
• 18 månader: utebliven ordexplosion

• Ff mest vokaljoller när konsonanter
• förväntas ha kommit (andra levnads halvåret)

• Mycket konsonantjoller under samma tid.
• Stavelsejoller: samband mellan jollrets komplexitet och språklig utveckling.
• Många ord = positiv korrelation.
• Inget samband mellan jollermängd och joller-komplexitet – kvalitet viktigare än kvantitet.

• gester i syfte att nå, ta, ge, peka och visa.
• vokalisering med kommunikativ funktion
• ”The naming insight”, barnet inser symbolernas makt (Mc Shane -80)
• förmågan att uppfatta och producera ljud (jmf Vygotsky  först inter sedan intra)

• ”PCF” phonetically consistent form (Dore et al.-76): Consistent vocal patterns that func­tion as meaningful “words” for the infant. These are a transition to words.
• “Proto-ord” (ett visst yttrande betyder samma sak varje gång det yttras)och steget innan proto-ord; ”modulated babble” → This is the final period of babbling and language play and appears from around 10 months on. This period is characterized by a variety of sound combinations, stress and intonation patterns, and overlaps with the beginning of meaningful speech. It may play an important role in the acquisition of the intonation patterns that are important for the infant’s native language.
• ”Early vocables” (Ferguson -76)
• ”Sensi-motor morpheme” (Carter -74)

rytm,betoning och melodi

Prosodin signalerar gemensam närvaro och delaktighet och underlättar talkommunikationen (jämför med skriven text). Prosodin skapar en ram för orden att passa in i och underlättar seg­mentering och förståelse av ord/tal. Prosodin hjälper och att markera vems tur det är (turtag­ningsfuktion) och framhäver vad som är det viktiga i yttrandet.

Barn har olika strategier:

• ”Gestalt learners”
• ”Expressive style”
• ”Intonation babies”

• ”Analytical learners”
• ”Referential style”
• ”Word babies”

• 0:1 år: skiljer mellan mänskliga och icke-mänskliga ljud (VOT-skillnader)
• 0:9 – 1:1 år: förstår vissa ord i en kontext
• 0:10 – 1:10 år (?!): börjar skilja ut ord med lika ljudkontext, lär sig många nya ord
• 3:0 år: vuxennivå på den auditiva perceptionen

• expressiv förmåga: kroppsspråk – oralmotorisk förmåga – språk och tal
• impressiv förmåga*: icke-verbal förståelse – verbal förståelse
• interaktion/samspel: ögonkontakt – turtagningsförmåga i lek
• lekbeteende*: ”hantering” av leksaker – låtsaslek el. symbollek

*korrelation mellan hur språktestet klarades av vid 1:6 och vid 4:6 på dessa punkter

Spädbarnets grundläggande kontaktintresse förstärks genom positiv återkoppling vilken leder till en önskan att vilja visa och dela upplevelser (”joint attention”)

Samspelet är till en början icke-verbalt för att sedan övergå till verbalt (peka – benämna). Barnet behöver stöttas mycket i samspelsutvecklingen.

Tydliga lekar: titt-ut, gömma-lek.

Märks när den inte fungerar bra. Samspelsförmågan är variabel över situation, samtalare och tid och den skapas i en kontext (sammanhang, samtalspartner och tidsram)

Skiftande symtom på avvikelser:

• verbalt
• paralingvistiskt
• icke-verbalt

∇ Differentialdiagnos kräver samarbete!

• Tidig utveckling av kommunikation och joller
• Barnhälsovårdens kontroller av kommunikation och språk
• Logopediska behandlingsmetoder
• Intervention
• Metafon
• Ordinlärning

Författarens länk: Författaren har valt att inte ha någon länk