Vad är aktiva talavvikelser respektive passiva talavvikelser?
Aktiva talavvikelser är de som patienten gör för så gott denna kan, åstadkomma språkliga distinktioner trots avvikelserna i de anatomiska strukturerna i mun och svalg. På grund av spalten så kan patienten ha lagt sig till med en felaktig artikulation eftersom det är eller kan ha varit svårt för patienten att använda sig av det rätta artikulationsstället. Således är aktiva talavvikelser detsamma som kompensatorisk artikulation. Exempel på detta är glottal artikulation eller förstärkning, velofaryngeala, faryngeala eller nasala frikativor och velara eller palatala dentaler. Vid glottal artikulation görs klusilernas tillslutning på stämbands nivå istället för på oral nivå. Velofaryngeala, faryngeala och nasala frikativor bildas med förträngning långt bak i svalget istället för i munhålan och de velara och palatala dentalerna är flyttade för långt bak i munhålan. Alla dessa processer är aktiva och kan tränas bort.
Passiva talavvikelser är de som beror på nedsättning i velofarynxfunktionen. Det kan handla om nasala genomslag, velofaryngeala friktionsljud och trycksvag artikulation. Nasala genomslag beror ofta på ofullständig slutning av velum vilket gör att luft läcker upp i näsan och ger ett friktionsljud som billjud till pågående artikulation. Velofaryngeala friktionsljud beror på att velum inte räcker fram att sluta till mot svalgväggarna. Detta gör att velum vibrerar och ett snarkande ljud hörs då under artikulationen. Trycksvag artikulation beror på att adekvat tillslutning upp till näsan för bildande av konsonanter inte kan utföras. Detta leder till att det intraorala trycket blir för lågt och konsonanten låter svag. Dessa processer är passiva och måste åtgärdas på kirurgisk väg. Logopedträning kan vara aktuellt efter operationen med detta kan man ta ställning till först efter en postoperativ bedömning av patientens tal.
Författare: Linda Norrby ©
författarens länk Krumelur
