Varaktiga äktenskap
Gerontologi - Äktenskapet i ett livsloppsperspektiv
Det finns flera studier som försöker sammanfatta vad som är viktigt för att ett äktenskap ska hålla. Dessa faktorer förefaller vara ungefär samma i alla studier. Faktorer som är viktiga för att ett äktenskap ska hålla är att man har en positiv inställning till äktenskap och ser det som ett långsiktig åtagande. Det är viktigt att makarna har liknande grundläggande värderingar och mål i livet, fast det är ändå bra om de har olika intressen som berikar förhållandet genom att de får nya saker att prata om. Inom äktenskapet är det viktigt att makarna är beredda att kompromissa och att de delar på beslutsfattandet (Parker, 2002).
Balans inom förhållandet är också viktigt att ha och att kunna hantera de perioder då det inte finns balans i förhållandet, då den ene är mer beroende av den andre av någon anledning. En annan aspekt är att makarna lyckas ha en öppen och ärlig kommunikation med varandra samtidigt som de visar respekt och är taktfulla. De ska kunna vara oense om saker och kunna acceptera att de inte alltid är överens om allt, utan i stället kunna lämna småsakerna bakom sig och satsa på att lösa de konflikter som är viktiga. Makarna måste även uppskatta varandra och gilla varandras sällskap, men samtidigt ha en balans mellan den tid de tillbringar tillsammans och den tid de tillbringar var för sig (Parker, 2002).
Att ha orealistiska förväntningar om det perfekta äktenskapet och den perfekta partnern kan inverka negativt på äktenskapet. Även tur nämns som en faktor, till exempel tur i att hitta en partner som matchar en själv och att inte utsättas för alltför svåra prövningar. Viktigast verkar vara att ha en positiv syn på äktenskapet, på varandra och på de prövningar man utsätts för (Parker, 2002).
I en sammanfattning av elva studier som listade personliga egenskaper som har visat sig vara viktiga för ett mer lyckat äktenskap nämndes bland annat en trygg anknytningsstil, en bättre mental hälsa, bättre kommunikationsförmåga, en större kognitiv komplexitet och högre social klass (Bee, 2000).
I en studie av Wallerstein om “lyckliga par” som sammanfattats av Robyn Parker (2002) kan nio uppgifter/utmaningar utskiljas i äktenskapet. De som lyckats bibehålla ett lyckligt äktenskap in i ålderdomen är de som klarat av uppgifterna på ett tillfredställande sätt. Att skapa och upprätthålla ett lyckligt äktenskap är en process menar Wallerstein (Parker, 2002).
En av uppgifterna är att på ett bra sätt separera från sin ursprungliga familj och skapa en oberoende enhet där det primära förhållandet är med maken/makan och ens primära identitet är som man eller hustru. En annan uppgift är att bygga samhörighet men samtidigt låta båda parter behålla en känsla av autonomi. Att bli föräldrar är också en viktig utmaning i ett äktenskap som kan ha både positiva och negativa effekter. Det blir viktigt att balansera parförhållandets behov med barnets behov. Ytterligare en uppgift är att lära sig att hantera kriser av olika slag. Att hålla krisen i perspektiv, försöka se realistiskt på vad som händer och inte skylla det som hänt på varandra verkar enligt Wallerstein vara bra sätt att hantera en kris på. Att ha klarat av en kris tillsammans som par verkar dessutom stärka ett förhållande. (Parker, 2002)
Ett “lyckligt förhållande” är inte samma sak som ett förhållande utan konflikter. Det verkar dock viktigt att inse att en konflikt inte betyder att äktenskapet är över. Enligt Wallestein har de par som hållit ihop länge lärt sig vad som är vikigt att bråka om och vad som inte är det. Av stor betydelse var det att man fortfarande brydde sig om partnern även under konflikten. (Parker, 2002)
Sex och intimitet, spelade en mer eller mindre central roll i de äktenskap Wallerstein undersökte. Vissa par betonade betydelsen av enkel beröring och ömhet. En del par tyckte att sex var mindre viktigt än intimitet och vänskap. Enligt en studie av Mackey och O’Brien (Parker, 2002) var psykologisk intimitet viktigare än fysisk intimitet senare i livet. Intimiteten växte över tid, baserad på ömsesidig tillit, kärlek och förståelse och djupnade genom delade erfarenheter och det faktum att man klarat av olika hinder. Humorns roll för ett lyckligt, varande äktenskap nämndes väldigt ofta i Wallersteins undersökning. Humorn tillhandahåller ett emotionellt band och kan användas för att ta udden av konflikter i vardagen. Det verkar också viktigt att ha fritidsintressen, antingen gemensamma eller enskilda, för att hålla intresset för varandra uppe. (Parker, 2002)
Äktenskapen i Wallersteins studie verkade fungera som en tillflyktsort för makarna, en plats för trygghet och bekräftelse. Paren hade under sina förhållanden lärt sig att läsa av varandras humör och kroppsspråk och utvecklat passande sätt att erbjuda lindring, sympati, uppmuntran eller stöd när partnern behövde det. (Wallerstein, 1996, citerad i Parker, 2002)
En sista uppgift som Wallerstein nämner är bevarandet av en ”dubbel syn”. “Dubbel syn” syftar på de två bilder av äktenskapet paren i Wallersteins undersökning hade. Dels hade paren en bild av det förflutna och dels en av den nuvarande verkligheten. Paren pratade ofta om minnen av deras gemensamma historia. Trots att bilderna många gånger var idealiserade kunde de användas för att lindra besvikelser och för att fortsätta vara optimistiska när förhållandet genomgick en svår period. (Parker, 2002)
