Indelningen görs eftersom funktionsnedsättningen och behandlingen av denna ser olika ut beroende av var någonstans skadan är lokaliserad. Vid avvikelser bakom velofarynx blir talet ofta svårförståeligt eftersom artikulationen är kraftigt bakåtflyttad och kan vara såväl glottal som faryngeal, velofaryngeal eller nasal. Alla dessa sätt att artikulera är kompensatorisk artikulation och behandlingens fokus måste ligga på att lära patienten att hitta det rätta stället att utföra artikulationen på och på detta sätt öka produktionen av korrekta fonem vilket i sin tur ökar förståeligheten.

Vid avvikelser framför velofarynx är talet oftast betydligt mer lättförståeligt än vid en avvikelse bakom velofarynx. De främre avvikelserna kan bero på felaktigt bett eller att tänderna står snett, vilket leder till att patienten flyttar bak vissa fonem, dock inte lika långt som vid avvikelser bakom velofarynx. Bakåtflyttning hos patienten vid främre avvikelser kan också bero på att det finns en restspalt eller en fistel som bidrar till att det läcker luft upp i patientens näsa. Även här kan det vara gynnsamt för patienten att träna på att hitta rätt artikulationsställe, men det kan också vara aktuellt att korrigera eventuell bettavvikelse, restspalt eller fistel med kirurgiskt ingrepp. Det kan i dessa fall eventuellt bli aktuellt med postoperativ träning, men det kan tas ställning till först efter en postoperativ bedömning av patienten.

Författare: Linda Norrby ©

författarens länk Krumelur